Fyra fideikommissarier på riksdagsläktaren, då beslutet om fideikommissens avveckling fattades. Fr. v. bankdirektör Carl De Geer, Leufsta-Wäsby, greve Hans-Gabriel Trolle-Wachtmeister, Trolle-Ljungby, ryttmästare Fredrik von Celsing, Biby, och friherre Rutger von Essen, Skokloster. i Aspabruk (s) betecknade fideikommissen som en ”anomali” som skulle försvinna. Justitieminister Herman Kling sade, att det var svårt att överblicka lagens konsekvenser men gladde sig åt att den antogs enhälligt. Därefter kom inlägg från tre fideikommissarier. Talman von Seth (h) underströk, att man måste ta inte bara ekonomiska utan också sociala hänsyn, eftersom många fideikommiss drev förädlingsindustrier med avgörande betydelse för hela bygden. Hr Hamilton (h) frågade, varför det var så brått med lagens ikraftträdande, då sista awecklingsfallet beräknats inträffa först år 2020. Han tyckte för övrigt, att oraklet i Delfi skulle ha haft all heder av utskottsutlåtandet. För- och nackdelarna med fideikommiss har inte vägts mot varandra, sade hr Wachtmeister (h), som också beklagade, att ”man framhärdar i oförståelse för arvskattens problem”. Han ville beteckna fideikommissen som levande museer. Hr Sköld (s) frågade, om inte känslan för likhet inför lagen var så stor, att den uppvägde de små nackdelar som var förknippade med avvecklingen. Han fann det vara en fördel att t. ex. överföra boksamlingar till offentliga bibliotek. Beträffande samlingar av konstverk, möbler och andra dyrgripar frågade han: ”Varför skall t. ex. Rembrandt hänga på Wanås?” Hr Wachtmeister frågade i sin tur: ”Varför skall han inte hänga där?” SvD hade redan före debatten konstaterat, att vad det i dagens läge gällde inte var att slå sönder slutna ekonomiska enheter och kulturhistoriska miljöer utan att försöka bevara dem i möjligaste mån intakta. Sydöstra Sveriges Dagblad (s) befarade, att oersättliga kulturvärden skulle spolieras och anmärkte vidare: ”Man skall inte slå sönder rationella ekonomiska enheter bara för lusten att förstöra”. Vestmanlands Läns Tidning (fp) ansåg, att man stod i tacksamhetsskuld till forna och ännu levande fideikommissarier, och Sydsvenska Dagbladet (h) tryckte på att de finansiella frågorna borde ha utretts grundligare. I justitieministerns proposition angavs antalet fideikommiss till 181. Provstoppsavtalet Efter ett sammanträde i början av augusti med utrikesnämnden angående svensk anslutning till provstoppsavtalet uttalades i en regeringsdeklaration bl. a., att avtalet förbjöd sprängningar av kärnvapcnladdningar i luften, i rymden och under vatten samt medverkan till sådana sprängningar på annat statsområde. Vidare påpekades, att avtalet icke var tidsbegränsat men kunde sägas upp, om det äventyrade landets vitala intressen. Våra möjligheter att, om vi så finner önskvärt, utveckla ett eget kärnvapen berörs inte av denna överenskommelse, konstaterade SvD. Stockholms-Tidningen (s) framförde åsikten, att ”så länge provstoppsavtalet består, har frågan om ett svenskt kärnvapen skjutits undan”. Dessa båda ståndpunkter stod emot varandra också när riksdagen i november undertecknade avtalet. Såväl högerledaren Gunnar Heckscher som folkpartiledaren Bertil Ohlin och centerpartiets talesman, hr Eliasson i Sundborn, hävdade ”valfrihetslinjen” i fråga om svenskt atomvapen. Från socialdemokraternas talesman, hr Bengtsson i Halmstad, kom en liknande deklaration, vari det underströks, att dagens avgörande inte hade något att göra med den 100