svenska kärnvapenfrågan; den frågan fick man ta ställning till, när den blev aktuell. Hr Hagberg i Stockholm (k) ansåg, att detta var ett försök att nedvärdera avtalet och därtill ett tecken på kluvenheten inom socialdemokratien. Han kände sig mera tillfreds, sedan hr Bengtsson kompletterat sitt inlägg med att man måste försöka leva upp till vad som rent moraliskt förutsätts i fördraget. Ingen regeringsledamot var närvarande vid debatten. De tre signatärmakterna, Sovjetunionen, Storbritannien och USA, är rustade till tänderna med kärnvapen och har inte förbundit sig till någon avrustning, kommenterade Dagens Nyheter (fp) och tilläde, att det vore en dumhet och en naivitet utan like om Sverige avstod från sin handlingsfrihet. Norrbottensmalmen Riksdagen fick en livlig debatt i början av december, när den behandlade justitieminister Herman Klings proposition om riktlinjer för malminventering i Norrbottens län och om lag rörande inskränkning i rätten till inmutningar i länet. Propositionen godkändes i första kammaren med 62 röster mot 50 och i andra med röstsiffrorna 113—101. Justitieministern framhöll, att vad man syftade till var ett livskraftigt näringsliv i Norrbotten och att man ville förhindra ”huggsexa” på malmtillgångarna. Hr Nyberg (fp) ansåg, att frågan om inmutningsrätten borde få vila i avvaktan på en utredning för översyn av gruvlagen. Rättssäkerhetssynpunkterna måste komma i första hand, sade han. Hr Svanberg (s) ville varna för enbart lokalprospektering vid malminventeringen, vilket kunde leda till att stora malmtillgångar inte blev kända. Han ansåg det självklart, att staten skulle ta hand om brytningen, där enskilda ej ville eller kunde. Hr Tobé (fp) tyckte, att man borde gå försiktigt fram, då det gällde att öka det statliga ansvaret i Norrbotten och påminde om att inte alla remissinstanser helhjärtat tillstyrkt inskränkningarna i inmutningsrätten. Hr Larsson i Hedenäset (cp) anslöt sig till lagförslaget, medan hans partikollega hr Grebäck undrade på vilka skäl den nya lagen grundats. Att den dessutom skall få retroaktiv verkan är betänkligt, sade han. Hr Wennerfors (h) ansåg det vara självklart, att produktionen skulle begränsas till områden där driften kunde bli lönsam och tilläde att den nya lagen skulle få en skadlig effekt för alla parter utom staten. I första kammaren framhöll hr Alexandersson (fp), att inskränkningarna i inmutningsrätten var obilliga mot företag som redan satsat stora belopp på malmletning, och hr Turesson (h) satte ingen tro till påståendet att inskränkningarna var nödvändiga för stordrift. Det finns goda möjligheter till byte och överlåtelser av inmut-ningsrätter, påpekade han. Riksdagsbeslutet innefattade både regional-prospektering, främst i länets norra och västra delar, och lokalprospektering med sikte på viktigare fyndigheter. Sveriges geologiska undersökning skall utföra arbetet åren 1963—1972, och investeringarna har uppskattats till 40 milj, kr. Till utgången av 1972 får inmutningsrätt inom länet beviljas endast staten, såvida dispens inte beviljats inmutningssökande. Liberaliserad trafikpolitik I höstriksdagens slutspurt godkändes kommunikationsminister Gösta Skoglunds proposition om liberalisering av trafikpolitiken, en process som skall påbörjas i juli 1964 och under 1960-talets lopp föra fram till en oreglerad trafik med fri konkurrens och lägsta möjliga transportkostnader. Det blev långa debatter, där bl. a. farhågorna för ett eftersättande av orts- eller landsdelsintressena kom till uttryck. I andra kammaren uttryckte hr Cassel (h) sin tillfredsställelse över att SJ skulle bli ett affärsdrivande verk och att regering och riksdag fick avgörandet om vilka bandelar som skulle behållas och drivas med hjälp av allmänna medel. Han kom också in på broproblemet och sade, att tullbroar var bättre än inga broar alls. På hans önskelista stod en beredskapslagstiftning för att möjliggöra byggandet av avgiftsbelagda broar och vägar. Han fick stöd i debatten av hrr Hamrin i Kalmar (fp) och Bohman i Stockholm (h), men många gick emot, bl. a. hr Börjesson i Glömminge (cp). Både i andra och i första kammaren kom debatten i ett ganska tidigt skede att röra sig om de olika regionernas trafikproblem. Den beslutade trafikpolitiska reformen, som skall genomföras i tre etapper, tar i stort sett sikte på att mjuka upp det nuvarande regleringssystemet inom landsvägstrafiken. Till-ståndsgivningen blir mindre restriktiv, och som riktmärke har satts en årlig ökning av till-ståndsgivningen med 15 procent av den samlade lastförmågan hos fordon i beställningstra-fik för godsbefordran. Dessutom märks bestäm 101