Undervisningsrådet Jonas Orring, ordförande för fackskoleutredningen. lärarförbund. Dess förste ordförande blev riksdagsman Martin Widén, som tidigare varit folkskollärarnas ordförande. På våren skedde också ett ”avhopp” av ett antal ledamöter i den arbetande fackskoleutredningen, som väckte ett visst uppseende. Fem av de tio ledamöterna med ordföranden, f. d. undervisningsrådet C.-E. Sjöstedit, i spetsen begärde sitt entledigande. Bakom denna begäran låg motsättningar med ecklesiastikdepartementet och gymnasieutredningen rörande fackskole-planeringen. Nya utredningsmän tillsattes omgående och ny ordförande för fackskoleutredningen blev undervisningsrådet Jonas Orring, vilken i egenskap av huvudsekreterare i skol-beredningen på sin tid varit med om att utforma de första förslagen till fackskolor. Före ”avhoppet” hade emellertid utredningen i stencil presenterat provisoriska kursförslag m. m., vilka blev grundval för den försöksverksamhet som på hösten började med fackskolor på nio orter. Dessa var Fagersta, Köping, Linköping, Nederkalix, Sala, Skellefteå, Skövde, Västerås och Östersund. Ansökningar från åtskilligt fler orter om att få börja försöksverksamhet hade kommit till departementet. K. M:t var emellertid relativt återhållsam och ingen fick börja, som inte var beredd att sätta igång med alla tre fackskolorna (utredningen hade nämligen begränsat de fyra ursprungligen föreslagna fackskoletyperna till tre). På hösten signalerade statsrådet Edenman dessutom att han skulle vara ytterst restriktiv ifråga om en vidgning av försöksverksamheten 1964. Denna återhållsamhet sammanhänger med grundskolans utbyggnad, som enligt av ecklesiastikministern uttalad och av 1962 års riksdag godkänd uppfattning måste ges prioritet, när det gäller fördelningen av tillgängliga resurser för utbyggnaden. Den fortsatta organisatoriska utvecklingen av grundskolan har också under 1963 skett i den takt, som förutsetts i riksdagsbeslutet. Av ett visst intresse var elevernas val av ämnesgrupper för 7:e årskursen. När eleverna för första gången valde mellan tyska och franska våren 1962 förelåg ännu inte något riksdagsbeslut. I det begränsade antal skoldistrikt, där grundskolan genomfördes i årskurs 7 redan 1962, uppstod därför vissa problem i fråga om valet av andra språk — i stora städer som Västerås och Malmö valde endast en obetydlig del av eleverna franska. År 1963 visade det sig, att antalet franskläsande elever blev jämförelsevis högt — det blev t. o. m. så att antalet franskläsande elever på sina håll blev betydligt större än man väntat. Tillvalet för övrigt visade samma inriktning som tidigare med en påtaglig dominans för den första tillvalsgruppen — den som omfattar ett främmande språk utöver engelskan. Ett par ord bör man kanske i en översikt av skolåret 1963 också ägna den läsårsavslutning, som ägde rum i juni. De nya bestämmelserna om läsårsavslutning började då praktiseras. I den äldre skolstadgan angavs klart att lektioner och uppvisningar skulle efter rektors bestämmande anordnas vid den offentliga avslutning, som äger rum på läsårets sista dag. Den nya skolstadgan talar bara om att offentlig skolavslutning ”må förrättas”. De tidigare skolavslutningarna med festklädda och feststämda barn och föräldrar på skolgårdar och i klassrum synes härmed bli ett minne blott. Denna verkliga festdag ersattes av offentliga samlingar av barn från många skolor — inte bara i kyrkor utan även i profana lokaler, ja, t. o. m. en travbana kom till användning. På våren beslöt riksdagen att överstyrelsen för yrkesutbildning från och med den 1 juli 1964 skulle avvecklas och ersättas av ett nytt ämbetsverk. På sin tid tillkom den sistnämnda överstyrelsen genom att man bröt ut en byrå ur skolöverstyrelsen och förde in delar av yrkesutbildningen under ett särskilt ämbetsverk. Utredningens förslag om att det nya ämbetsverket skulle kallas Kungl. skolverket vann emellertid inte riksdagens gehör. Tack och lov är man frestad att tillägga. Riksdagen stannade för det hävdvunna Kungl. skolöverstyrelsen. På hösten framlade sedan en särskild organisationskommitté närmare förslag om det centrala 112