ämbetsverkets organisation. Man föreslog en långtgående decentralisering av skolärendena medan det nya centrala ämbetsverket i huvudsak skall svara för planering, samordning, utveckling och ledning i stort av skolans arbete med en ytterligare betoning än som nu är fallet av de pedagogiska uppgifterna. Bl. a. ifråga om skolbyggenskapen innebär nyordningen ändrade förhållanden — just frågan om skol-byggnadskostnaderna var under våren föremål för en del uppmärksamhet närmast med anledning av att finansminister Sträng i olika sammanhang mullrade ett barskt anatema över luxuösa skolbyggnader. Enligt riksdagsbeslutet skall det nya skol-ämbetsverket bli integrerat, d. v. s. organisationen byggs upp efter principen att samma typ av ärenden skall handläggas av samma rotel oavsett vilken skolform det är fråga om. Här gick man ett steg längre än utredningen. Redan på våren kunde gymnasieutredningen presentera två utredningar, som man låtit göra. I den ena hade professor Kjell Härnqvist undersökt ”Vägen genom gymnasiet” medan i den andra docent Urban Dahllöf redovisade sina undersökningar rörande avnämarnas önskemål i fråga om vad en gymnasieutbildad person bör kunna. Den förstnämnde redovisade bl. a. gymnasisters synpunkter på arbetet i gymnasiet medan den sistnämnde noggrant kartlade vad olika grupper som tog emot gymnasisterna hade för synpunkter. Mer språk och ökad förmåga till självständigt arbete var ett par av de mest framträdande önskemålen hos avnämarna. Gärna friare arbetsformer önskade gymnasisterna — när det gällde att dra konsekvenserna av detta genom deltentamina m. m. var man mindre intresserad. I början av september publicerades så gym-nasieutredningens betänkande och en knapp månad efteråt fackskoleutredningens. Det förstnämnda var en diger volym om 950 sidor jämte en läroplansdel om 770 sidor. Det nya gymnasium, som utredningen föreslår, skiljer sig i många avseenden radikalt från dagens. Den nuvarande uppdelningen på allmänt gymnasium, tekniskt och handelsgymna-sium föreslås försvinna. I stället skall gymnasiet bli helt integrerat och delas upp på fem olika studievägar, vilka kallas lärokurser: en humanistisk, en samhällsvetenskaplig, en ekonomisk, en naturvetenskaplig och en teknisk. Hösten 1963 räknade man med att inemot 25 procent av en årskull gick till gymnasiet. Utredningen räknar med att. efterfrågan på vidareutbildning av teoretisk art efter grundskolan kommer att öka under kommande år. I början av 1970-talet beräknas att omkring hälf ten av de elever, som går ut grundskolan, söker sig till en vidareutbildning av teoretiskt slag (d. v. s. till gymnasium eller fackskola). I mitten av 1970-talet beräknas denna andel ha ökat ytterligare och sannolika skäl anses tala för att den skall kunna bli ännu större senare. Det gymnasiala skolsystemet (med gymnasial menade man i princip all utbildning över grundskola men under universitet medan termen gymnasium bara avser skolformen) måste därför innehålla nya utbildningsvägar. Av den hälft av en årskull, som går till teoretiskt inriktad gymnasial utbildning 1970, räknar utredningen att cirka 30—35 procent skall välja gymnasiet och övriga fackskola. Det behövs en annan inriktning av gymnasisternas fördelning på olika studieinriktningar och utredningen anger själv den önskade omstruktureringen i följande tablå. STUDIERIKTNING 1962 Procent Latinlinje, allmänna linjen, språkl. gren .. 30 Allmänna linjen social gren ................ 15 Reallinjen ................................. 35 Tekn. gymnasium.......................... 10 Handelsgymnasium ........................... 10 STUDIERIKTNING 1970 Procent Humanistisk ................................ 11 Samhällsvetenskaplig ....................... 15 Naturvetenskaplig .......................... 30 Teknisk.................................. 22 Ekonomisk .................................. 22 Gymnasiet bör vara treårigt enligt utredningens förslag. Man anser påståendet att grundskolan utgör en otillräcklig grund för gymnasiet vara felaktigt. Inte heller är utredningen benägen att acceptera en förlängning av gymnasiets studietid så att den omfattar fyra år. Man pekar på att genomsnittsåldern för en student redan nu är relativt hög (drygt 20 år) och hävdar att bl. a. utvecklingspsykologiska skäl talar mot alltför sena högskolestudier. Inte heller anser sig utredningen vilja förorda ett speciellt utformat fjärde gymnasieår (som t. ex. skulle bli universitetsförberedande). Det skulle bara kunna inrättas på ett par orter och då i stort sett bli ”ett mellanår på en mel-lanort”. Att genomföra det generellt ter sig ogörligt främst med hänsyn till lärartillgång och kostnader. En fyraårig studiegång parallell med den treåriga för sådana elever, som av ett eller annat skäl anses behöva ett lugnare studietempo, anser man stöter på många praktiska svårigheter. I stället föreslås en mindre studiekurs för de elever, som inte kan klara av hela den nor 8 113