mala studiegången på tre år. Utredningen menar att genomförande av detta onödiggör en fyraårig studiegång, som blir mer generellt verkande och inte ger samma möjligheter till individuell hänsyn som det av utredningen föreslagna systemet. Den mindre studiekursen innebär, att en elev kan minska sitt studieprogram genom att vederbörande avstår från undervisningen i ett eller flera ämnen. Mer tid kan då ägnas åt övriga ämnen. Sådana studiekurser bör finnas i alla årskurser utom den första. Elever som läst sådan mindre studiekurs kan sedan i förekommande fall läsa in de ämnen, som de avstått från, efter de tre gymnasieåren. De kan få en förlängd studietid upp till ett år, när de kompletterar på detta sätt. Att samtliga nuvarande gymnasieformer — både allmänna gymnasier och fackgymnasier — bildar en enda skolform innebär givetvis inte i praktiken att de nödvändigtvis måste rymmas under samma tak — framför allt i storstäderna torde det inte alltid bli fallet. Men utredningen räknar med att i stort sett alla gymnasier skall kunna erbjuda alla de fem lärokurserna. För de blivande gymnasieingenjörerna blir skoltiden ett år längre än för de övriga. De kan liksom de andra sluta efter tre år och om de så vill fortsätta vid universitet eller högskola. Men önskar de få en gymnasieingenjörs-utbildning får de gå ytterligare ett år. Eftersom detta blir relativt specialiserat och bl. a. kräver omfattande laboratorieutrustning avses detta fjärde år bli förlagt bara till vissa orter — av praktiska och ekonomiska skäl räknar man med att det blir de nuvarande tekniska gymnasierna, som får ta emot detta fjärde år. Principen för det nya gymnasiets konstruktion är en svag differentiering i första årskursen, som sedan skall öka. I samtliga lärokurser finns en gemensam ämneskärna — den är stor i den första årskursen men minskar sedan successivt. Under sin väg genom gymnasiet får eleverna tillvälja ämnen — i princip blir sålunda det föreslagna gymnasiet liksom grundskolan ett tillvalsgymnasium. Möjligheter finns att gå över från den ena lärokursen till den andra. Hur lätt detta kan ske och i vilken utsträckning man måste läsa igen beror bl. a. på två faktorer: vid vilken tidpunkt man önskar välja om samt från och till vilken lärokurs man önskar byta. Integrationssträvanden återspeglar sig också i ämnesfördelningen. Man har i läroplanen uteslutit mycket stoff, tillfört nytt och i en utsträckning, som förmodligen aldrig tidigare, föreslagit ny utformning av ämnena. Geografiämnet får enligt utredningen ökad andel av undervisningstiden men försvinner ändå som självständigt ämne, kristendomsämnet försvinner men kommer i vissa delar av 3:e årskursen igen under namnet religionskunskap. Vissa delar av både kultur- och kyrkohistorien återfinns i historieämnet. Ämnet naturvetenskap läses av alla, psykologi blir ett självständigt ämne. Möjligheterna att läsa även andra än de ”vanliga” moderna språken (engelska, tyska och franska) föreslås avsevärt vidgade — spanska, portugisiska, ryska, italienska och finska är språk, som i princip skall kunna studeras av eleverna i det föreslagna gymnasiet. De klassiska språken får en betydligt mer tillbakaskju-ten ställning än för närvarande — att läsa latin blir inte obligatoriskt medan däremot det helt nya ämnet jämförande språkkunskap kommer in i bilden, som obligatoriskt för humanisterna. Liksom i grundskolan föreslås för gymnasiet en sänkning av veckotimantalet — det bör vara 34, 32 och 30 i 1, respektive 2 och 3 årskurserna. Vidare räknar utredningen att kunna vinna tid genom en del andra åtgärder — bl. a. vill man minska på skrivningarnas antal och längd och införa en hel del nya arbetsformer (betingsläsning m. m.). Eftersom man också föreslår en annan form för gymnasieavslutnin-gen än den nuvarande studentexamen räknar man med att vinna ett par månaders effektiv studietid även under den sista skolterminen. Hur ser då det föreslagna gymnasiet ut i sina detaljer? För humanisterna gäller att de skall få en god förutbildning i moderna språk. Det relativt obetydliga krav på latinkunskaper som redovisas i gymnasieutredningens avnämar-undersökning har motiverat införandet av det förutnämnda ämnet jämförande språkkunskap — i detta ingår också latinsk ordbildningslära. Elever kan välja till både latin och grekiska — detta kan dock ske först i andra årskursen och görs på bekostnad av annan undervisning bl. a. i moderna språk. I den samhällsvetenskapliga lärokursen ingår en omfattande undervisning bl. a. i matematik, samhällskunskap, psykologi och naturvetenskap. En social variant föreslås genom att elever på denna lärokurs skall kunna byta ut ett modernt språk mot det i skolsammanhang nya ämnet socialkunskap i de två högsta årskurserna. Den ekonomiska lärokursen avses i stort sett ersätta det nuvarande handelsgymnasiet. Eleverna här kan bl. a. välja till maskinskrivning i första årskursen. Under det sista gymnasieåret sker en differentiering på olika alternativ: ett ekonomiskt-språkligt, ett kameralt, ett distribu-tivt samt ett administrativt. Inom samtliga dessa lärokurser skall en este 114