förbereda eleverna för olika sociala yrken samt vård- och serviceyrken. Särskild vikt läggs på ämnen, som ger vidgad människokunskap och ökad kunskap om samhället. Eventuella framtida önskemål om en estetisk specialisering inom denna fackskola föreslås K. M:t senare få ta ställning till. Inom den ekonomiska fackskolan ges utrymme för fyra specialiseringar: distribution, förvaltning, kamerala uppgifter och korrespondens. Specialiseringen kommer först i andra årskursen. I den tekniska fackskolan ges ett inte obetydligt större utrymme åt de fackbildande ämnena. De ges här större utrymme än i de två andra fackskoletyperna. Svenska och samhällskunskap ges sålunda för att ta ett exempel mindre utrymme i den tekniska än i de övriga fackskolorna. Timplanerna är här uppbyggda så att fackämnena i flera fall bildar enheter — s. k. blockämnen. I dessa ingår flera av tradition fristående ämnen. Exempel på sådana blockämnen är teknologi, företagsekonomi, bygg-konstruktion och telekommunikation. Någon terminologisk precisering av fackskolans kompetensvärde avstår utredningen ifrån. Den anser, att först krävs erfarenheter från vad yrkesskolan ger ur avnämarnas synpunkter. Man konstaterar emellertid rent allmänt att fackskolan dels ger en grund för fortsatt utbildning (övergång till gymnasiet är t. ex. möjlig) dels förbereder eleverna för att gå ut direkt i arbetslivet. Närmast är det för befattningar på mellannivå denna utbildningsväg är avsedd. Närmaste motsvarigheter inom nuvarande skolorganisation är t. ex. normalskole-kompetens (från flickskola) och institutsingenjör (från kommunal teknisk skola och liknande). I fråga om betyg m. m. ansluter man sig till grundskolan. Eftersom fackskolorna till en del ersätter vissa yrkesskolkurser (t. ex. tvååriga handelskurser) föreslås dessa försvinna eller i förekommande fall bli ersatta av ekonomisk fackskola. En väsentlig nyhet föreslår fackskoleutred-ningen, när det gäller intagningen av elever till fackskolorna. Man föreslår nämligen en kvote-rad intagning. Förslagsvis en fjärdedel av tillgängliga platser i första årskursen av fackskolan reserveras för sådana sökande, som har minst tre års praktisk erfarenhet inom områden, som är av betydelse för den tillämnade utbildningen och kommande yrkesverksamheten. Den i samband med grundskolans genomförande livligt debatterade frågan om folkhögskolans ställning tas också upp av fackskole-utredningen. Den anser, att det inte finns nå- G ener aldirektör Nils Gustav Rosén, chef för skolöverstyrelsen sedan 1947 och ordförande för gym-nasieutredningen, lämnar skolöverstyrelsen för att bli universitetskansler. gon anledning för folkhögskolorna att misströsta, när fackskolorna kommer. En rad konkreta uppgifter av delvis nytt slag för folkhögskolorna skisseras. I en senare under hösten publicerad annan utredning föreslås vidare närmare bestämmelser både i fråga om om-dömesgivningen vid folkhögskolorna och den kompetens folkhögskolekurser bör ge. Fackskoleutredningen föreslog vidare en viss tågordning för fackskolornas genomförande. Minst 70 procent av 16-åringarna i en fack-skoleregion skall ha gått igenom årskurs 9 i grundskolan för att en kommun skall få rätt att inrätta fackskola. År 1968 skall enligt utredningens betänkande 65 procent av fack-skoleorganisationen vara utbyggd och 1970 hela. I den ursprungligen tillsatta fackskoleutredningen ingick följande ledamöter: f. d. undervisningsrådet C.-E. Sjöstedt (ordförande), rektorerna Rangel Ekblom, Nils-Olof Elfman och Sven-Erik Eriksson, Göte Rudvall och Yngve Thulin, jur. kand. Birgitta Linnér samt lektorerna Sven-Erik Mörtstedt och Hans-Erik Öst-lundh. Efter det ovan nämnda ”avhoppet” inträdde i stället för Sjöstedt, Ekblom, Elfman, Eriksson och Thulin, vilka begärt och fått entledigande, undervisningsrådet Jonas Orring som ordförande och som ledamöter folkhög-skollärare Harald Vallgårda och skoldirektör Henning Öberg. Den senare efterträdde rektor Sven-Erik Eriksson som huvudsekreterare. Rektor Nils-Olof Elfman kvarstod som expert. 117