Interiör från nya Stadshuset i Kiruna av Artur von Schmalensee. inte helt utbyggda komplex av lärarhögskola och övningsskolor i Malmö, som ritats av Carl Nyrén. Näst efter skolorna representerade sjukhusen den största gruppen inom den offentliga byggnadsverksamheten och närmare 300 miljoner satsades på arbeten av detta slag. Ett av de större projekten var Gustaf Birch-Lindgrens lasarett i Uddevalla. Det kan om sjukhusen liksom om skolorna sägas att utformningen är så bunden av detaljerade funktionsstudier, att den mera är en rent teknisk fråga än ett arkitektoniskt problem i ordets vedertagna mening. Bostadsbyggandet hade ungefär samma profil och omfattning som under föregående år. Den beräknade siffran av 80 000 färdigställda lägenheter uppnåddes i det närmaste, men sämre gick det av allt att döma med den beräknade igångsättningen av 85 000 lägenheter för följande år. Den procentuella ökningen av småhusbyggandet var obetydligare än vad man i vida kretsar hade hoppats. Ett stort och symtomatiskt intresse har ägnats det nya bostadsområdet på Kvarngärdet i Uppsala. Det är ritat av Stig Ancker och har — ehuru ännu inte fullt utbyggt — fått rykte om sig att etablera ett nytt ideal: en låg tvåvånig bebyggelse, grupperad i sammanhållna kvarter kring slutna gaturum. Denna reaktion mot det gängse förortsschemat kommer med säkerhet att få många efterföljare under de närmaste åren. Den exklusiva privatvillan har inte på mycket länge spelat någon framträdande roll och förutsättningarna för att den skulle kunna återfå sin gamla ställning som en ledande byggnadsuppgift är minimala. Från året 1963 kan ändå antecknas två anmärkningsvärda verk i denna kategori, två direktörsvillor i Sundsvall: för Sundsvalls verkstäder av Nils Tesch och för Svenska aluminiumkompaniet av Peter Celsing. I två nya stadscentra fullbordades den avgörande etappen. Erik och Tore Ahlséns båda höghus i kvarteret Krämaren i det helt förvandlade söderområdet i Örebro saknade inte en viss magnifik uttrycksfullhet och blev trots sina kolossala dimensioner ingen belastning för stadsbilden. Uttryckslöst i varje intressantare mening av ordet var däremot det nya centrum i Solna av Sture Fröhlén. Bredvid jämförbara arbeten som Vällingby eller Farsta centrum gjorde det ett torftigt intryck. En rad nya varuhus har naturligtvis tillkommit, men de har varit något färre än under de Trappan mellan banksalen och direktionsvåningen i östgötabankens nya hus i Stockholm. 122