närmast föregående åren. De flesta av dem har byggts i kooperativ regi, det största i Nyköping, ritat av KF:s arkitektkontor. I avvaktan på det stora komplexet i Stockholms centrum har det varit ett avbrott i den täta följden av nya Tempovaruhus. Det enda undantaget tillkom i Söderhamn, där en ny anläggning ritats av Backström och Reinius. I mängden av nya byggnader för tekniska och industriella ändamål kan nämnas det stora Arendalsvarvet i Göteborg och Anders Bergs Volkswagencentrum i Södertälje. I hög grad präglat av sitt tekniska ändamål var också landets första större parkeringshus, utformat av Boijsen och Efvergren och beläget vid Drottninggatan i Stockholm. I maj utdelades för första gången det s. k. Kasper Sahlin-priset till den arkitektoniskt värdefullaste av de byggnader som färdigställts under de senaste tre åren. Valet föll på Sigurd Lewerentz kyrka i Björkhagen. Samtidigt utdelade de blivande arkitekterna vid Tekniska högskolan sitt rivningsstipendium. Det tillföll det s. k. Erlanderhuset vid Västerbron av Henning Orlando. Det var emellertid ingenting av det som hittills nämnts, som drog till sig den bredaste uppmärksamheten, ty två förslag till omdaning av Stockholms centrum förmådde tidvis att mäta sig med de storpolitiska nyheterna som förstasidesstoff. Under hela året pågick diskussionen om 1962 års cityplan, men meningsutbytet gick snart i baklås och grupperades i stort sett efter partipolitiska linjer. Av de många kritikerna var det endast en, laborator Stig Nordqvist, som väckte någon resonans hos dem som hade avgörandet i sin hand. I november godkändes planen av stadsfullmäktige, utan att dess slutliga konsekvenser — belägna ett ovisst antal decennier framåt i tiden — kunde redovisas. Utan tvekan var detta den för svensk arkitektur och stadsplanering skickelsedigraste händelsen under år 1963. Mindre räckvidd hade det andra förslaget, Lewerentz 22 år gamla projekt till omvandling av området mellan Gustav Adolfs torg och Slottet. Särskilt de båda flyglarna framför Riksdagshuset gav intensitet åt kritiken. Lewerentz stora auktoritet och Riksdagshusets förmenta arkitektoniska undermålighet var förutsättningen för att dessa häpnadsväckande planer kunde aktualiseras med åtminstone något hopp om framgång. Till sist var det en ansenlig aktivitet som ägnades åt tävlingsverksamhet. Ett imponerande antal arkitekter slöt upp i de 15 större tävlingar vilkas resultat vi under följande år kommer att Per-Erik Willös vackra järnsmidda grindar i Allmänna brands nybyggnad i Stockholm. kunna studera i utfört skick. Bland 51 deltagare i den för Lunds stadsbild viktiga tävlingen om utformningen av kvarteret S:t Clemens gick första priset till Erik Ahnborg och Harald Mjöberg. Andra tävlingar av motsvarande betydelse gällde de centrala delarna av Hässleholm och Falkenberg. I den viktigaste av de inbjudna tävlingarna, den som gällde Stads-gårdsberget i Stockholm, rekommenderades Peter Celsings förslag till utförande. Endast en av de många tävlingarna hade ett mera principiellt och allmänt formulerat ämne. Med en stort upplagd tävling med ämnen från Göteborg, Örebro och Luleå ville Riksbyggen belysa den framtida utformningen av innerstadens bostadsområden. Resultatet, som visades på Röhsska museet i januari, blev inte vad man hoppats. Såväl juryn som majoriteten av de tävlande höll fast vid den upplösta stadsbildens konventioner. Enstaka förslag visade dock ett återvändande från det splittrade sovstadsland-skapet till en mera stadsmässig bebyggelse. En mätare på styrkan hos denna reaktion blir den allt intensivare diskussionen om Järvafältets planering. Skall detta område bli en ny variation på välbekanta motiv eller skall det bli platsen för något efterlängtat nytt i svensk stadsbyggnadskonst? 123