- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Fyrtioförsta årgången (händelserna 1963) /
147

(1924-1953) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknisk revy. Av tekn. lic. Gunnar Gran - Råvaror och fabriksanläggningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ton/år. I Domnarfvets nya anläggning löper plåtbandet i en 140 meter lång bana, där det i tur och ordning befrias från fett och valsolja, värmes upp, ytbehandlas och galvaniseras i ett 450 grader varmt zinkbad. Genom att det är möjligt att magasinera upp till 200 meter band i magasin nedsänkta i golvet kan man under körningen svetsa samman slutändan av ett band med främre ändan av nästa band, varigenom zinkbehandlingen aldrig behöver avbrytas. Under senhösten presenterade Sunds Verkstäder en svenskkonstruerad kvistningsmaskin, avsedd att underlätta och försnabba skogsarbetet. När träden fällts, släpas de med traktor till en kvistningsstation. Där tas de om hand av en annan traktor, som med hjälp av en hyd-raulmanövrerad griparm matar in dem i kvist-ningsmaskinen, som med en hastighet av 45 meter i minuten slukar stammar med upp till 60 cm diameter. Åtta cylindriska stålfräsar trycks från var sitt håll mot stammen, varvid kvistarna fräses bort. Till kvistningsmaskinen kan man ansluta en s. k. upparbetningsbänk, som automatiskt mäter, kapar, sorterar och ev. märker de kvistade stockarna. Sjutton man kan sköta hela stationen och effektuera 100 träd per timme. Den raska utbyggnaden av den svenska cellulosa- och pappersindustrien bedöms av många ha kulminerat under de båda senaste åren. Bland de nya anläggningar som under året tagits i bruk kan nämnas en kartongfabrik i Iggesund, som beräknas producera c:a 30 000 ton per år. Anläggningen är den första i sitt slag i Skandinavien. I anslutning till kartongfabriken har även ett nytt blekeri uppförts. I början av året startade driften vid Statens Skogsindustriers (Assis) nya pappersbruk och sulfatfabrik i Piteå. Huvudprodukten är s. k. kraftliner (ytterbeklädnaden på wellpapp), och årsproduktionen är beräknad till 100 000 ton, vartill kommer en produktion av c:a 20 000 ton våtmassa per år. Pappersbruket är härigenom ett av landets största. Närmare 200 milj, kronor har det hela kostat, och antalet anställda är drygt 350, varav ett 60-tal är arbetsledare. Vid Pauliströms Bruk startades under senvåren Skandinaviens största pappersmaskin — inom företaget kallad ”Big John” — för tillverkning av mjukpapper. Brukets produktion höjdes härigenom från 20 till c:a 60 ton per dygn. Under hösten avslutades vid Skutskärsverken ett omfattande utbyggnadsprogram, som pågått under fyra år och som medfört en fördubbling av verkets kapacitet från 100 000 ton till 200 000 ton cellulosa per år. Genom rationalisering och automatisering av driften i samband med utbyggnaden har det varit möjligt att hålla antalet anställda konstant. I runt tal har kapacitetsökningen kostat 100 milj, kronor, men därmed har verket också blivit en av de fem största cellulosafabrikerna i landet. Som årets sensation inom pappersbranschen betecknas riksdagens beslut i april att bygga ut Tumba Pappersbruk för en beräknad kostnad av 50 milj, kronor. Kapacitetstillskottet, som bruket därigenom skulle få, avses huvudsakligen komma till användning för tillverkning av genomskinligt ritpapper. I tidningspapper användes till största delen s. k. slipmassa, d. v. s. massa som erhållits genom att slipa vedklampar på stora, snabbt roterande slipstenar. Denna tillverkningsmetod har visserligen förfinats och förbättrats under det senaste århundradet, men något principiellt nytt har ej kommit fram förrän under de allra senaste åren, då försök utförts beträffande s. k. flisraffinering. Vid denna teknik mals flis i flera steg i kvarnar, s. k. defibratorer eller raf-finatorer, till en massa, som i de flesta avseenden har bättre pappersbildande egenskaper än den konventionella slipmassan. I vårt land har Defibrator a.-b. sedan länge nedlagt mycket arbete på detta område, och deras arbete har nu resulterat i en kemi-mekanisk process, som med användning av små mängder kemikalier ger en mekanisk massatyp av god styrka och ljushet, som väckt intresse på många håll. Tre anläggningar är under uppförande, varav en i Sverige av Björkå a.-b. och två i USA. Genom en undersökning, som i flera år pågått vid Träforskningscentrums cellulosatekniska avdelning, har visats, att sättet för flis-huggningen har en påtaglig inverkan på massans egenskaper. Genom konventionell flis-huggning uppstår nämligen en stukskada hos flisen. Genom försiktig huggning parallellt med fiberns plan kan emellertid stukskadan undvikas och en högre genomsnittlig fiberlängd erhållas. Styrkeökningen härigenom uppgår till 10—15 procent, och då en jämnare flis erhål-les bör också större jämnhet vid uppslutningen erhållas. År 1956 lanserade a.-b. Svenska Fläktfabri-ken en fläkttork för cellulosa med luftburen massabana. Denna tork har nu fått en motsvarighet för torkning av papper under spän-ningsfritt tillstånd. Härigenom har det blivit möjligt att framställa papper med både i längs- och tvärsled överlägsna styrkeegenskaper i jämförelse med papper, som torkats på konventionellt sätt på torkcylindrar. Detta är 147

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 6 00:01:44 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1963/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free