rening av oljan, men den har tilldragit sig ännu större intresse på grund av den därmed förenade bildningen av äggviteämnen. Bakterierna producerar såväl fett och kolhydrater som äggviteämnen, men de senare utgör den ur närings-synpunkt viktigaste beståndsdelen. Den livsviktiga aminosyran lysin, som utgör 8—10 proc, av animalisk äggvita och cirka 2 procent av vegetabilisk, ingår med 11—12 proc, i äggviteämnen från oljejäsningen. Dessutom bildas flera viktiga tillväxtvitaminer, t. ex. B2. Produktionen av äggviteämnen är, jämfört med det konventionella sättet, långt snabbare. En ko om 500 kg uppges per dygn producera c:a 16 kg äggviteämnen. 500 kg jäst i en kontinuerlig förjäsning av olja ger däremot 2 500 kg mikroorganismer eller c:a 1 250 kg äggviteämne per dygn. Under våren anordnades på Tekniska museet en utställning av finalisternas i rikstävlingen ”Unga forskare” tävlingsbidrag. Dylika tävlingar har pågått under många år i USA men hade Sverigepremiär i år. Tävlingen vanns av 18-årige Brommagymnasisten Anders Brahme, som konstruerat en ”differentialanalysator med två integratorer”, en mycket sinnrik matematikmaskin. Ingeniörsvetenskapsakademien utdelade sin stora guldmedalj till Torsten Althin såsom skapare av Tekniska museet och ledare för detta under flera decennier. Akademiens guldmedalj tilldelades civilingenjören Erik von Heiden-stam för hans arbeten på användning av glidformar vid betonggjutning, ingenjören Bertil Johansson för hans arbeten med teknisk hörsel-och bullerforskning samt direktören Johan Richter för hans utveckling av metoder för kontinuerlig cellulosakokning. Professor Otto Forsman tilldelades akademiens tackjetong i guld för sina insatser inom akademiens svets-kommission. Plaketten för precisionsteknik tilldelades ingenjören Gösta Gärdestam för synnerligen förnämliga arbeten inom elektronikens finmekaniska teknik. Teknikens avigsidor Under det gångna året har Rachel Carson väckt stor uppmärksamhet med sin bok ”Silent Spring” — ”Den tysta våren”. Boken, som handlar om de kemiska bekämpningsmedlen, biociderna, är ensidigt skriven, då den helt utelämnar den enorma nytta, som biociderna gör, men den har nått sitt mål, nämligen att varna för de skadeverkningar, som kan uppstå i samband med användningen av biocider. Miss Carson har varit en väckarklocka, som fått inte bara allmänheten, utan även myndigheterna och till och med forskarna att lystra. I februari hölls här i Sverige en konferens beträffande biocidproblemet, vid vilken det konstaterades, att vi inte bara vet ganska litet om svenska förhållanden utan även i stor utsträckning saknar kunskaper för att kunna bedöma problemen. Behovet av ökade forskningsinsatser underströks. I USA har Carsons bok inneburit en intensifierad vetenskaplig insats. Oroande är att amerikanska undersökningar visat, att ursprungligen mycket små biocidmängder kan, liksom det radioaktiva materialet, anrikas av de levande organismerna, så att toxiska effekter uppkommer. Biociderna har även en tendens att utbreda sig långt utanför de ursprungliga användningsområdena, varför det finns all anledning att följa situationen uppmärksamt. Dessutom synes en potentiering kunna förekomma mellan biocider, vilken innebär att två ämnen, som var för sig har en obetydlig verkan, tillsammans kan ge en starkt ökad effekt. Rent teoretiskt har man även att räkna med att en potentiering kan förekomma mellan en biocid och ämne av helt annat ursprung. Under våren anordnades en luftförorenings-konferens i samarbete mellan Ingeniörsvetenskapsakademien och Kommittén för bekämpande av luftföroreningar i Sverige. I ett inledningsanförande redogjorde statsrådet Rune Johansson för vad man från statens sida tänkte göra — inrätta en statlig luftvårdsnämnd och bidraga ekonomiskt via forskningsråden. Från 1 juli inrättades Statens naturvårds-nämnd, som i framtiden skall dela ansvaret för samhällets åtgärder på naturvårdsområdet med länsstyrelser och kommuner. Man får väl se tillkomsten av denna nämnd som en motvikt mot den allt starkare exploateringen av naturen, t. ex. våra grusåsar och vattendrag. Nedskräpningen i naturen blir ett allt större problem. Antalet bilvrak växer och det tar många år innan naturens egna krafter förintat en hel bil, även om vi vanligen tycker att vår bil blir rostig nog så fort. Papper och plåtburkar som slängts på marken försvinner inom en överskådlig tid, men de allt mer vanliga plastförpackningarna vållar naturvårds- och natur-skyddsfolk allt större bekymmer. Då t. ex. polyeten ej angripes av några hittills kända mikroorganismer är det teoretiskt möjligt att en behållare av detta material aldrig försvinner. Speciellt rädd är man för de cigarrettförpackningar av plast, som under året lanserats även i Sverige. 11 161