SVERIGES FÖRSTA KIDNAPPING Kidnapparparet Eddi Bergström och Anita Sjöberg. Vid ett telefonsamtal på förmiddagen den 11 september yttrade en man med finsk brytning följande till fru Marianne Engwall, maka till Gevaliadisponenten Jacob Engwall i Gävle: — Vi har er dotter. Ni kan få tillbaka henne oskadd om ni inte krånglar utan betalar 15 000 kronor på anvisat sätt. Därmed hade modern svensk kriminalhistoria fått en ny kapitelrubrik: Kidnapping, modell USA. Den sortens brott av gangstertyp har till för bara några få år sedan ansetts ligga så fjärran för svenskt vidkommande att man inte ens skapat någon tillämplig lagparagraf. I den kommande brottsbalken torde vederbörligt lagrum emellertid komma att återfinnas. I full panik larmade fru Engwall sin make på arbetet. Han störtade hem och kunde ta emot nästa samtal från den okände. Denne bekräftade vad han tidigare sagt till fru Engwall, och man kom överens om en procedur för lösensummans överlämnande. Det skulle ske på restaurang Kungsgrillens toalett på Söder i Gävle. Disponent Engwall skulle placera ett kuvert med pengarna på toaletten och sedan försvinna. Minsta oförsiktighet — t. ex. en polisanmälan — skulle kunna omintetgöra det hela. Disponent Engwall utförde givna order till punkt och pricka. Ungefär en timme efter det att kuvertet placerats på bestämd plats kom sjuåriga Ann Marie åter i taxi till hemmet vid Staketgatan. Som utlovats var hon i varje fall fysiskt sett oskadd. Hon hade då varit i kidnapparens våld i åtta timmar. Nu ringde disponent Engwall polisen, och därmed utlöstes ett pådrag av för svenska förhållanden ovanlig styrka. Sjuåriga Ann Marie visade sig ha ett fotografiskt minne av ovanligt slag. Hon kunde föra polisen till den djurpark i Hälsingland som hon besökt i sällskap med kidnapparna — som alltså varit två, en man och en kvinna. I djurparken kunde en polisman från Gävle (!) berätta att han sett 22-åriga Anita Sjöberg, som han kände sedan länge, tillsammans med en man och Ann Marie i parken vid ”rätt” tidpunkt. Därmed var saken klar såtillvida som man kände förövarnas identitet. Ty var kvinnan Anita Sjöberg, så var mannen — därom rådde inga tvivel — 28-årige förre socialassistenten Edvin (Eddi) Bergström. De efterlystes i bl. a. radion. Bara någon timme senare anmälde de sig självmant hos polisen. Och så kunde historien börja rullas upp på övligt sätt. Eddi Bergström hade i sin verksamhet som socialassistent fått sig anförtrott ansvaret för Anita Sjöbergs utomäktenskapliga barn. Men snart hade han fattat större intresse för modern än för barnet. Detta ledde båda i fördärvet. Ty Eddi Bergströms äktenskap gick över styr. Och hans arbetsgivare fann förbindelsen med Anita Sjöberg allt annat än lämplig. Bergström avskedades. Nu blev det förstås ont om pengar. Berg 215