UPPMÄRKSAMMADE MORDFALL Av redaktör JAN BIRGERSSON FLICKMORDEN I STOCKHOLM Skarp kritik riktades mot Stockholmskrimina-lens våldsrotel för handläggningen av fallet Löfgren, där två små flickor blev offer för en sexualförbrytare innan polisen lyckades pussla samman de uppgifter man fått kring de båda våldsdåden och gripa dubbelmördaren, 33-årige trädgårdsarbetaren John Ingvar Löfgren. Det var på kvällen den 12 augusti som mordkommissionen larmades till Vitabergspar-ken på Söder i Stockholm där sexåriga Berit Margareta Glesing hittades död nedanför ett stup. På sjukhus konstaterades att flickan utsatts för ett sexualdåd. Vitabergsparken är ett känt tillhåll för lösdrivare och s. k. blottare, och vittnesuppgifter styrkte snart uppfattningen att mördaren var att finna i detta klientel. Polisen fick massor av tips om gärningsmannen och sammanställde ett signalement på mannen, som söktes av det största uppbåd poliser man vid den tidpunkten kunde organisera. På grundval av signalementet döptes den efterspanade till ”mannen i brunt” — han hade burit en brun kostym. Det stora polisuppbådet — ett av de största som någonsin arbetat på ett svenskt mordfall — kontrollerade och förhörde alla tänkbara personer inom det asociala skikt där mördaren fanns att söka. Trots goda vittnesuppgifter kunde man inte få kontakt med ”mannen i brunt”. Den 2 september slog flickmördaren till igen. Intill en lekplats vid Blommensbergsvägen i Aspudden fann fru Solveig Larsson fyraåriga Ann-Kristin Svensson liggande medvetslös och svårt blödande inne i skogen. Två pojkar hade slagit larm om att en man lockat lilla Ann-Kristin med sig in i skogen för att ”plocka blåbär”. Ann-Kristin avled på sjukhus av sina svåra skador. Hon hade utsatts för grov misshandel och fullbordad våldtäkt. Nu kunde polisen snabbt gripa mördaren till stor del tack vare vittnesmål från kriminalassistent Ingvar Johansson och hans maka, som mötte mördaren då han var på flykt från brottsplatsen. Polismannen identifierade och grep själv mördaren, som bröt samman i bilen till kriminalpolisen men sedan lämnade en distinkt redogörelse för sina brott. Han erkände sig skyldig till morden på Berit Glesing och Ann-Kristin Svensson. Dubbelmördaren var John Ingvar Löfgren. Han hade varit i förhör efter Beritmordet men då släppts. Löfgren stod då han begick brotten under åtal för otukt och betecknas som imbecill. Han hade i åtta år efter att 1953 ha åtalats för exhibitionism varit omhändertagen på sjukhus men friskrevs 1961 och arbetade sedan dess i Stockholm. Överståthållare Hagander i Stockholm gav uttryck för sin livliga uppskattning av det synnerligen värdefulla arbete polisen utfört genom uppklarandet av de båda upprörande flickmor-den. Samtidigt anmodade dock justitieombudsmannen polismästare Nils Lüning att inkomma med upplysningar i anslutning till den kritik som riktats mot polisens sätt att sköta spaningarna i Beritfallet. Kritiken menade att Ann-Kristin Svensson aldrig hade behövt falla offer för samma gärningsman om kriminalpolisen skött sitt arbete ordentligt. Polismästaren anhöll om en opartisk utredning kring polisens arbete, och JO gav kanslichef Gösta Lidberg i uppdrag att på grundval av polisens utredningsmaterial verkställa denna. Chefen för kriminalens tekniska avdelning, kriminalkommissarie Arne Svensson (i glasögon), finkammar med sina medhjälpare förgäves platsen för flickmordet i Vitabergsparken. 217