Söndagen den 21 juli, då den mördade droskägaren Eskil Fallström begrovs, hade alla landets taxiförare en tyst minut kl. 15 och så här såg det ut på Centralplanen i Stockholm. Utredningen blottade en rad ytterst märkliga omständigheter rörande kriminalpolisens arbete med Beritmordet. Utredningen sändes av JO på remiss till ÖÄ, av vilken begärdes svar på 10 skarpa frågor. Bl. a. visade JO-utredningen att det mest betydelsefulla tipset angående Löf-gren, som lämnades av hans släktingar, kom undan och aldrig blev föremål för bearbetning. Mordkommissionen fick aldrig se detta tips förrän Löfgren gripits för det andra flick-mordet. Då hade dessutom samtliga handlingar rörande Löfgren försvunnit och anträffades först efter intensivt letande. I tre av frågorna talade JO om ”uraktlåtenhet” vid anmälningar mot Löfgren. Endast en av fem registrerades, och Löfgren hade inte ens klassificerats i kategorien ”misstänkta”. Överståthållarämbetet, som har att besvara JO:s remisskrivelse, fick utsträckt svarotid bl. a. för att ingående höra polisledningen. Några avgöranden rörande Stockholmspolisen och spaningsarbetet i Beritmordet väntades inte förrän i början av 1964. TAXIMORDET I VÄRMLAND En livlig debatt om säkerheten vid landets fångvårdsanstalter och om bevakningen av militära vapenförråd uppstod under sommaren efter taximordet i Värmland där två personer blev offer för en förrymd fängelseintern, 27-årige Josef Leonard Pettersson. På morgonen den 7 juli upptäckte 32-årige Erik Nilsson i Ivarsbjörke utanför Sunne sin far och mor liggande fastbundna i sina sängar 218 försedda med munkavlar. Fadern, 72-årige handlaren Gunnar Nilsson, var död. Modern berättade att en maskerad man under natten brutit sig in i affären och under pistol hot stulit pengar och varor. Några timmar senare hade våldsmannen ringt efter en taxi. Droskägaren, 31-årige Eskil Fallström, hade tagit körningen och var sedan dess försvunnen. Bilen påträffades övergiven