Stormar kring LIN och inrikesflyget Linjeflyg hade också i stort sett anledning att vara tillfredsställt med sitt årsresultat för 1962/63. Ett bruttoöverskott på 3,6 miljoner kronor kunde redovisas, vilket emellertid helt utnyttjades för avskrivningar. Under året befordrades 404 330 passagerare, 9,9 miljoner kg frakt (därav 8,9 miljoner kg tidningar) och 2,2 miljoner kg post. Den totala omsättningen uppgick till 44,7 miljoner kr. (37,7), varav tidnings-flyg och charter gav 8,6 miljoner (8,6). Bolaget hade den 30 september 1963 480 anställda (520). Produktionen uppgick till 32,3 miljoner tonkm (27,4), varav sålda tonkm 15,8 milj. (14,6). Lastfaktorn blev därmed 48,8 procent (53,2) och kabinfaktorn 54,3 procent (57,6). LIN:s flygplanspark består av 9 Convair Metropolitan och 2 DC-3. Men även om slutet var relativt gott för LIN så stormade det åtskilligt — nu som förr — kring både företaget och inrikesflyget som sådant. När det i mitten av året kunde fastställas att en förväntad trafikökning uteblev, fick både staten och LIN ta emot hårda stötar. Kommunala röster från Ystad till Haparanda klagade bittert på höjda inrikes flygpriser liksom på den höjda passageraravgiften från 5 till 10 kr. Kommunikationsminister Skoglund fick i början av höstriksdagen från oppositionen höra många hårda ord om brist på intresse från statens sida för inrikesflygets sunda utveckling. Han försvarade situationen bl. a. med att skattebetalarna efter höjningen av passageraravgiften subventionerade varje enkel inrikes passagerare med 11 kr. i stället för 15 kr. som tidigare och hänvisade till en allmän stagnation i den inrikes trafikutvecklingen. Äganderättsförhållandena i Linjeflyg har länge stått på dagordningen — en statlig utredning sysselsätter sig därmed sedan flera år. På höstkanten inleddes förhandlingar mellan SAS och de Stockholmstidningar, som tillsammans med Svenska Pressbyrån äger hälften av aktiekapitalet, om möjligheterna för SAS att förvärva tidningarnas aktier. Uppgifterna var många och varierande kring årsskiftet 1963/64 hur det i framtiden skulle bli med Linjeflyg. Ett alternativ som diskuterades var att staten och SAS skulle äga hälften var av det totala aktiekapitalet, ett annat att näringslivet, genom ABA, skulle träda i SAS ställe för att därmed kvar-hålla aktiemajoriteten i det svenska inrikes linjeföretaget åt Sverige. Charterflyget fortsatte att expandera Om det svenska, skandinaviska och europeiska flygets utveckling kan och får man i dag inte tala utan att nämna charterflyget, som rekordsnabbt trängt in på turisttrafikstråken, prisbilligt, säkert och jämförelsevis komfortabelt. Luftfartsstyrelsen räknade med omkring 175 000 utflygande svenskar under 1963, främst till Grekland, Italien och Spanien, vartill kom cirka 25 000 som beräknades ha flugit ut via Danmark, jämfört med cirka 130 000 1962. En märklig konsolidering av de skandinaviska charterflygbolagen ägde rum under året. SAS, vars charteravläggare Scanair under ett par år arbetat med framgång med hjälp av SAS överblivna DC-7:or, köpte in sig stort i det danska Nordair. Och Nyman & Schultz — som tidigare ägt aktiemajoriteten i Transair Sweden — sålde sin andel till Johnsonkoncernen och In-centive, varvid SAS och Transair — fortfarande formellt fristående från varandra — dock fick vissa gemensamma nämnare. Anledningen till charterflygets enastående tillväxt har närmast varit att söka i linjebolagens oförmåga att genom IATA få ner priserna till den nivå att de ständigt köpkraftigare breda folklagrens behov av semesterresor till Medelhavets sol och blå vatten kunnat till godoses. Den snabba utvecklingen har även påskyndats av de skandinaviska luftfartsmyndigheternas frikostiga tillståndsgivning, av allt att döma den mest liberala i Europa. Inom de tre skandinaviska kommunikationsdepartementen har sedan 1960 en utredning pågått i syfte att klarlägga den skandinaviska charterflygpolitiken och uppställa gemensamma administrativa regler. Ett betänkande härom framlades på senhösten 1963. Här kanske några ord om Malmöbolaget Transair Sweden är på plats. TSA har sedan sin nyfödelse 1959 utvecklats till ett av Europas största charterflygbolag. Företagets bokslut för räkenskapsåret 1962/63 var ännu inte klart vid nyåret 1964 men det uppgavs att bruttoöverskottet skulle lyda på cirka 5 miljoner, avsett att, liksom tidigare, användas för avskrivningar. Omsättningen på själva flygverksamheten var 67 miljoner kronor (1961/62: 55 milj.) och 188 000 (173 000) passagerare befordrades. Passagerarekilometrarnas antal uppgick till 426 milj. (384), den befordrade frakten 17 500 ton (11 700), uttryckt i ton/km 15,3 milj. (9,0). Företaget hade den 1 oktober 605 anställda (532). I juni invigde kommunikationsminister Skoglund TSA:s nya hangar på Bulltofta, vil 226