Vicepresidenten Lyndon Johnson provsmakar vid sitt besök på S:t Eriksmässan i Stockholm den 3 september. Sedermera president övertog han Kennedys ekonomiska program med skattelättnader. punkt inför GATT-konferensen, var det dock först under ett maratonmöte på ministernivå den 16—23 december, under vilket den franske jordbruksministern Pisano upprepat ett tidigare uttalat hot från de Gaulle att uppge EEC om inte jordbruksfrågorna löstes enligt tidigare fattade principbeslut före utgången av 1963, som man lyckades uppnå positiva beslut. För EFTA blev 1963 ett särskilt lyckosamt år. Vid ett möte i Lissabon den 9—11 maj under ordförandeskap av den portugisiske mi nistern Correa d’Oliveira fattade EFTA-staterna sålunda beslut om att redan den 1 januari 1964 sänka de inbördes industritullarna med ytterligare 10 procent till 40 procent av de ursprungliga tullarna samt att ha helt avvecklat sina inbördes tullar med utgången av 1967. Vidare konfirmerades i Lissabon ett antal bilaterala uppgörelser på jordbruksområdet, bl. a. mellan Storbritannien och Danmark samt Sverige och Danmark; båda dessa avtal syftade till att bereda ökade möjligheter för dansk jordbruks-export. Man beslöt också upprätta en kommitté för ekonomisk utveckling, vilken första gången sammanträdde mot slutet av året. Vid ett möte med FIN-EFTA-rådet i Helsingfors i september anslöt sig Finland till Lissabonbe-sluten. Den 11 oktober 1962 hade Kennedy undertecknat en ny amerikansk handelsavtalslag, Trade Expansion Act, vilken under en femårsperiod (1 juli 1962—30 juni 1967) bl. a. gav den amerikanske presidenten fullmakter att förhandla med andra stater om ömsesidiga, line-ära tullsänkningar för hela varugrupper på upp till 50 procent, att medge tullfrihet för tropiska jordbruks- och skogsprodukter om EEC genomför parallella reduktioner och att helt slopa mycket låga tullar. På grundval av detta bemyndigande hade amerikanska regeringen föreslagit en ny stor tullkonferens i GATT. Vid ett ministermöte inom denna organisation, som ägde rum den 16—21 maj, kunde man trots de motsättningar som framkom mellan i första hand USA och EEC enas om att inleda en allmän handelskonferens i Genève den 4 maj 1964. Vid nämnda ministermöte beslöt man även tillsätta en handelsförhandlingskom-mitté, inom vilken sedan intensiva förberedelser för förhandlingarna pågick under hela 1963. Under 1963 fattades även beslut om att FN skulle anordna en världshandelskonferens i Geneve den 23 mars—15 juni 1964, vilken bl. a. förutsågs komma att ägna särskild uppmärksamhet åt öst—västhandeln, u-ländernas han-delsproblem och även organisatoriska frågor. Utvecklingen i några ledande industriländer I sin första rapport till kongressen på nyåret 1964 om det ekonomiska tillståndet i Förenta staterna kunde president Johnson förklara att den amerikanska bruttonationalprodukten räknad på årsbasis under fjärde kvartalet 1963 för första gången överskridit 600 miljarder dollar, samtidigt som veckoförtjänsten inom industrien stigit till över 100 dollar. För att illustrera ökningstakten för bruttonationalprodukten kan nämnas att denna under fjärde kvartalet 1962 uppgick till 565 miljarder och under andra kvartalet 1963, då förtroendet till konjunkturen ännu inte torde ha helt återvänt, till 580 miljarder. I stor utsträckning var ökningen av bruttonationalprodukten ett resultat av ökad aktivitet inom den amerikanska industrin vars produktionsvolym kan beräknas ha stigit med mellan 5 och 6 procent från 1962 till 1963. Som antytts utgjordes till en början de pådri 234