G. Nilsson-Leissner Erik Nyström Per Palm Gunnar Pleijel Karl Nordgård, f. 1887, civilingenjör. Han var född i Fellingsbro, och efter avslutade studier kom han i Stockholms stads tjänst. Slussproblemet blev ett av hans stora arbetsfält, och det var genom hans segrande förslag, som en fast gatubro över Årsta holmar kom till stånd. Trafikförhållandena var alltid föremål för hans livliga intresse. För att få den rätta praktiska blicken på hithörande frågor tog han sig sommaren 1925 tre månaders tjänstledighet, under vilka han tjänstgjorde som chaufför. Även utomlands har han bedrivit trafikstudier. Död 3 oktober. Erik Nyström, f. 1879, professor. Efter studier vid Tekniska högskolan och Stockholms högskola började han sin verksamhet i Kina 1902. Han biträdde vid upprättandet av universitet i Tai-yuan-fu i Shansi, där han verkade som professor till 1912. Han deltog i två expeditioner till Kinas inre. Åren 1914—1917 var han anställd vid den på hans förslag grundade Geological Survey of China. Därvid upptäckte han och kartlade värdefulla järnmalmer i norra Kina. År 1920 kallades han åter till universitetet i Tai-yuan-fu som professor i geologi, och då han lämnade denna befattning 1928 bosatte han sig i Peking. År 1907 erhöll han mandarins rang (med blå knapp), en för utlänningar sällsynt hedersbetygelse. Uppsala universitet kallade honom 1927 till fil. hedersdoktor. Död 4 mars. Per A. Palm, f. 1887, bildhuggare. Han var född i Kumla och började nio år gammal som stenhuggare i Yxhult. Som ung kom han till Stockholm, där han arbetade för flera arkitekter, tills han blev Carl Milles medhjälpare under flera årtionden. Han har i sten huggit många av dennes verk, bl. a. ”Björnarna” i Berzelii park, Filbytergruppen i Linköping och det stora Delawaremonumentet. Död 17 mars. Carl Jacob Karsten Petersén, f. 1883, överstelöjtnant. Han var född i Stockholm. Efter några år som officer vid Upplands artilleriregemente trädde han i persisk tjänst som gendarmeriofficer. 1 första världskriget deltog han bl. a. i fälttåget på Gallipoli 1915 och var även ballongförare. I finländska frihetskriget avancerade han till överstelöjtnant. 1919—1920 tjänstgjorde han som militärattaché i Warszawa. Han har dessutom haft en rad internationella uppdrag. Han satt i kommissionen för utväxling av grekisk och turkisk civilbefolkning 1923—1925, i bulgariska flyktingkommissionen 1926—1928 samt i NF:s gränsregleringskom-mission i Syrien och Iran 1932. Vidare har han varit avdelningschef vid Internationella Röda korset i Paris och åren 1939—40 legationsråd i Berlin. Död 14 april i Geneve. Gunnar Pleijel, f. 1908, arkitekt. Han blev tekn. dr 1954 och påföljande år docent vid Tekniska högskolan. Hans vetenskapliga produktion är imponerande. Han ställde ovärderliga hjälpmedel till arkitekters och stadsplanerares förfogande för deras praktiska verksamhet. Man kan nämna soldiagrammen, globoskopet och soluret, nykonstruktioner, som används i alla världsdelar. Som en speciell tillämpning av dessa studier kan nämnas hans uppvärmningssystem av det svenska astrofysiska observatoriet på Capri, där solenergien utnyttjas för uppvärmning och vattenberedning. Död 25 februari. Gunnar Prawitz, f. 1889, redaktör. Född i Eftra, Hallands län, studerade han i Karlskrona och Lund och kom sedan till Karlskrona-Tidningen, vars andreredaktör han blev 1918. Från 1922 var han medarbetare i Stockholms Dagblad och dess redaktionssekreterare från 1927 till 1931, då han fick samma befattning i Stockholms-Tidningen. År 1937 blev han redaktionschef i Nya Dagligt Allehanda och 1942 förlagsredaktör i Jonson & Winters bokförlag. Från 1945 till sin pensionering var han redaktionssekreterare i Näringslivets information. Vid sidan av sitt journalistiska arbete var han starkt engagerad i Stockholmshögern, i Publicistklubbens styrelse, föreningen Flottans män och icke minst i S:t Görans församling, där han var vice ordförande i kyrkofullmäktige samt kyrkvärd. Han har även utgivit en del skrifter. Död 26 december. Gösta M. Påhlman, f. 1895, rektor. Som nybliven jurist tjänstgjorde han ett par år vid Svea hovrätt och var åren 1924—1935 förordnad som borgmästare i Sigtuna. Han har också i avsevärd utsträckning varit verksam som advokat. Från Högalids församlings tillkomst var han under 30 år kyrkonotarie i församlingen. Han har också varit ledamot i styrelsen för Landstormsofficerssällska-pens i Sverige riksförbund och i Svenska samfundet för affärsutbildning. Sedan 1921 var han knuten till Bröderna Påhlmans handelsinstitut, som han i egenskap av rektor förestod under åren 1933— 1962. Han fullföljde därmed en gärning, som hans farfar begynt, hans far tagit i arv och som hans son nu för vidare. Familjetraditionen blev i själva verket ett förnämligt kulturarv. Död 12 juni. August Rei, f. 1886, estnisk politiker. Efter juridisk examen i Dorpat ägnade han sig först åt advokatverksamhet. Men redan under 1905 års revolutionära oroligheter var han aktiv inom den estniska nationella rörelsen och arresterades 1906 av de tsarryska myndigheterna. När sedan den tsarryska regimen gick under, blev August Rei en av de främsta krafterna vid upprättandet av den fria 295