Förbundskansler Adenauer vid sin sista regeringssession den 9 oktober med efterträdaren Ludwig Erhard till vänster och utrikesministern Gerhard Schröder till höger. UTRIKESPOLITISK ÖVERSIKT Av redaktör LARS PORNE När året 1963 inleddes, var mänskligheten fortfarande uppskakad efter den svåra Kubakrisen som ställt världen vid kärnvapenkrigets rand men som lösts skickligt och kall-blodigt av USA:s unge president John F. Kennedy och Sovjetunionens regeringschef Nikita S. Krusjtjev och vänts i ökad förståelse och i viss mån avspänning. När året gått, hade mänskligheten åter kastats ut i oro och förvirring genom några skott avlossade av en vettvilling i Dallas, Texas. John Fitzgerald Kennedy, den man som för de flesta var symbolen för en bevarad fred, hade mördats. Nikita Krusjtjevs och Sovjetunionens reaktion inför dödsbudet ingav dock hopp och förtröstan för framtiden efter ett världspolitiskt innehållsrikt år. Kennedy och Krusjtjev upprätthöll under året en brevväxling som inte bara gav ökad förståelse mellan de bägge världspolitiska topp-männen utan även frambringade en del konkreta resultat — det främsta var det avtal om förbud mot kärnvapenprov i rymden, i atmosfären och i vattnet, som undertecknades i Moskva. Avspänningen skapades dock i en mycket långsam takt och från sovjetiskt håll lät man den inte gå för fort. Ryssarna vägrade att kompromissa vid Genèvemötet om nedrustning, de motsatte sig envist de västliga kraven på ordentlig inspektion. Konferensen i Genève gav i alla fall ett positivt resultat — den ”heta linje” som upprättades mellan Vita huset och Kreml för att fungera som en säkerhetsventil i svåra krislägen. Flera ”avspänningsbefrämjande” förslag framkastades, ryssarna föreslog ett icke-angrepps-avtal mellan Nato och Warszawapakten medan USA föreslog upprättandet av kontrollposter för att kunna upptäcka trupprörelser. I oktober föreslog Kennedy att USA och Sovjet skulle samarbeta på det väldiga projektet att föra en människa till månen och tillbaka. Detta förslag mötte välvilligt intresse i Moskva men knappast mer. Ett vältaligt bevis för de uppmjukade relationerna mellan de bägge stormakterna demonstrerades på senhösten då det stod klart att den sovjetiska skörden slagit fel och amerikanska regeringen beviljade en jättelik export av vete till ryssarna. Sovjet placerade också stora spannmålsbeställningar i Kanada och Västtyskland. Avspänningen fick dock inte fortskrida hur 360