nov brukade komma till miss Keelers lägenhet omedelbart efter det att Profumo lämnat den. Man misstänkte givetvis att Profumo vid något eller några tillfällen hade pratat om militära eller politiska angelägenheter med sin älskarinna som sedan kunde ha vidarebefordrat viktiga upplysningar till Ivanov. Den noggranna undersökning som gjordes gav emellertid^ till resultat att man kunde vara tämligen lugn på den punkten. Situationen blev alltmera pressande för Mac-millan, som visserligen själv inte på något sätt hade skuld till det skedda men som fick uppbära stark kritik, inte minst från labourhåll, för att inte bättre ha vakat över sin krigsministers uppträdande. Eftersom denna skandal kom kort efter en stor spionskandal, det s. k. Vassall-fallet, var man i England lyhörd för allt som kunde misstänkas vara en säkerhetsrisk. Fler och fler komprometterande detaljer drogs fram i strålkastarljuset och när Christine Keeler för en väldig penningsumma publicerade sina memoarer i en tidning, bröt kallsvetten fram på många pannor i Londonsocieteten. Rader av prominenta personer visade sig ha haft kontakt av olika slag med Christine Keeler och Stephen Ward. Hårt drabbades lord Astor, i vilkens swimmingpool Christine Keeler badat naken. Stephen Ward anlitades flitigt i societeten både som osteopat och som porträttmålare. Han hade till och med målat porträtt av medlemmar av kungahuset. Ryktesspridningen, tisslet och tasslet tog sig till slut sådana proportioner att en tidning fann sig föranlåten att upplysa sina läsare om att prins Philip inte hade något med miss Keeler att göra. Slutet på historien blev tragisk. Efter en dramatisk rättegång i prostitutionsfrågan i Old Bailey förklarades Stephen Ward skyldig till koppleri. Men den dömde fick aldrig höra domen. När den föll låg han djupt medvetslös efter att i sin cell ha intagit en överdos av sömnmedel. Han avled utan att ha återfått medvetandet. Under tiden hade man utsett lord Denning att göra en grundlig utredning av hela skandalen. Många fruktade den rapport som skulle följa och man väntade att den skulle bli ödesdiger för regeringen. Men premierminister Mac-millan och hans regering klarade sig ur även denna pärs med hedern i behåll. Epilogen berörde i stort sett endast Christine Keeler och två andra kvinnor, som förklarades skyldiga till mened i målet mot ”Lucky” Gor-don. Miss Keeler ådömdes nio månaders fängelse. Brittiskt ledarskifte Profumoskandalen var, naturligt nog, inte välkommen för det konservativa partiet. När sedan England nästa gång skakades av en framstående politikers och statsmans avgång, förlorade det konservativa partiet inte endast sin premierminister utan även — enligt vad man då kunde förstå — en stor del av väljarkåren. Harold Macmillan avgick den 18 oktober efter en prostataoperation. Den påföljande långa konvalescensen och Macmillans försvagade hälsa omöjliggjorde för honom att stanna kvar som premierminister. Efter sig lämnade han ledarskapet för ett omskakat England och ett splittrat toryparti. Macmillans personliga framgång i förspelet till Moskvaavtalets undertecknande hade givit honam tillbaka något av den prestige som förlorades under Profumoskandalen, men när han trädde tillbaka blottades en inre splittring i det konservativa partiet som omedelbart kom att återspeglas i negativa valresultat. Ett omfattande intrigspel föregick lord Homes inflyttning i nr 10 Downing Street. Valet av Home var också överraskande, inte minst för de allmänt tippade kandidaterna R. A. But-ler och Reginald Maudling själva. Butler räd dade lord Homes regeringsbildning genom att motvilligt låta sig övertalas att medverka i regeringen, något som underhusledaren lain Macleod vägrade att göra. I stället drog denne sig tillbaka från sina uppdrag i regeringen och underhuset i protest mot Macmillans ”kupp” att till sin efterträdare utse lord Home, som man betraktade som ett osäkert kort, och blev så småningom chefredaktör för den politiska veckotidskriften Spectator, något som de forna kamraterna i regeringen senare skulle få anledning att beklaga. Om lord Home hade besvärligt att bilda regering fick han det också besvärligt att vinna inträde i underhuset, där man inte släpper in lorder. Han fick därför avsäga sig sju lordtitlar och anta namnet sir Alec Douglas-Home innan han kunde ställa upp i ett ”säkert” fyllnadsval i Skottland och vinna det med en marginal som var mindre än man räknat med. Ett antal andra fyllnadsval visade också en tendens, som var allt annat än behaglig för de konservativa. Experterna räknade ut att om denna tendens höll i sig skulle labourpartiet vinna en stor majoritet i underhuset vid nästa val. Sådan var situationen när den nye premier 24 369