Negerledaren Medgar Evers, som mördas av en krypskytt utanför sitt hem i Jackson. i Washington, där 200 000 personer, huvudsakligen färgade men också många vita, marscherade upp framför Capitolium. Denna massdemonstration förlöpte lugnt och värdigt och blev en mycket stor framgång för de färgades sak. Endast några smärre intermezzon störde lugnet och den väldiga polisstyrka som kommenderats ut behövde aldrig göra något egentligt ingripande. En av negrernas främsta ledare, Medgar Evers, mördades av en krypskytt utanför sitt hem i Jackson, Mississippi. Över 5 000 färgade kom till hans jordfästning i Jackson innan stoftet fördes till Washington för att gravsättas under militära hedersbetygelser. En fanatisk ras-hatare, Byron de la Beckwith, greps för mordet och frågan uppstod om han skulle bli den förste vite amerikan som dömdes till döden för mord på en neger; man såg med spänning fram mot rättegången på våren 1964. Detta var ju i och för sig ingenting som förvånade; samma sak hade utspelats tidigare flera gånger då president Kennedy ingripit med federala styrkor för att få tredskande guvernörer att respektera de federala lagarna. Så skedde i maj efter våldsamma oroligheter i Birmingham, Alabama, där polisen företagit massarresteringar av färgade, varav många kvinnor och barn. Kampanjen i Birmingham gav till resultat att en vit medborgarkommitté, som förhandlade med de färgade, ledda av dr King, gick med på en successiv avveckling av-segregationen i varuhus och butiker. Men därmed var inte våldsamheterna över. Efter bombattentatet mot två negerledares bostäder den 12 maj blossade nya oroligheter upp och president Kennedy satte in 3 000 man federala trupper för att bringa ordning. Samtidigt förekom liknande upplopp i Nashville, Tennessee, Cambridge, Maryland Greensboro, North Carolina och Jackson, Mississippi. Alabamas guvernör George Wallace protesterade livligt och krävde den 18 maj att högsta domstolen skulle förklara att Kennedy kränkt författningen. Dessa eruptioner föranledde Kennedy att göra en resa till sydstaterna; han besökte Tennessee och Alabama och vädjade om tolerans i rasfrågan. Sydstatsbesöket inkluderade också ett möte med guvernör Wallace. Denne fortsatte dock sin kamp mot integrationen och försökte, trots förbud från en federal domstol, att hindra inskrivningen av två färgade elever vid Tuscaloosauniversitetet. Federala polisstyrkor fick åter rycka ut den 14 september då en bomb exploderade i en negerkyrka i Birmingham, Alabama, under pågående söndagsskola. Fyra barn dödades och över 20 skadades vid explosionen. Uppretade folkmassor satte i gång kravaller och polisen tvingades öppna eld för att bli herre över situationen. President Kennedy och hans bror justitieminister Robert Kennedy förde en intensiv kamp mot rasskrankorna, men den demokratiska kongressen var inte helt med på noterna när det gällde lagstiftning. Den av Kennedy föreslagna lagen om medborgerliga rättigheter blev tillsammans med ett förslag om stora skattesänkningar årets stora propositioner — och båda blockerades av kongressen. När det gällde stoppandet av förslaget i rasfrågan framhölls på republikanskt håll att det var en positiv åtgärd för att ge kongressen mera tid att behandla den känsliga och komplicerade frågan. I några frågor av social karaktär hördes dock ett ”ja” från kongressen. Det gällde ett förslag om likalön för män och kvinnor för vissa arbeten och ett om obligatorisk medling i arbetskonflikter. Likaså ratificerades det avtal om partiellt förbud mot kärnvapenprov som fattades i Moskva, trots att många varnande röster höjdes. Ett oroligt Sydostasien Sydvietnam blev ett allt större bekymmer för USA, som förgäves sökte mildra president Ngo Dinh Diems — eller kanske rättare sagt hans brors och svägerskas — terrorpolitik mot landets buddister och öka regeringens intresse för att besegra de kommunistiska gerillastyrkorna, 372