Danske premierministern Jens Otto Krag och hans jordbruksminister Karl Skytte (t. h.) vid regeringssammanträdet med anledning av bakslaget i folkomröstningen. syftet med lagarna men också åberopade grundlagens garantier för egendomsrätten och för övrigt ansåg, att det inte brådskade med lagarna. De misslyckade Brysselförhandlingarna mellan England och EEC satte tills vidare stopp för dansk EEC-anslutning. Oppositionen, som fick instämmanden från olika intresseorganisationer, sköt i första hand in sig på lagar där det kunde vara tal om expropriation. I sådana fall kunde krävas två folketingsbehand-lingar med nyval emellan. I slutet av april kom regeringens motdrag. Huvudparten av lagförslagen skulle genomföras före pingsten, medan de tre lagar som byggde på expropriation skulle få anstå till en extrasession i september. Den 31 maj skedde också slutbehandlingen av 7 lagförslag i folketinget, där de godkändes. Men omedelbart efter beslutet begärde venstre och konservative folkomröstning om fyra av förslagen. Detta skedde med stöd av en paragraf i grundlagen, enligt vilken en tredjedel av folketingets medlemmar — d. v. s. 60 — i fråga om ett lagförslag kunde begära folkomröstning inom tre dagar efter det att förslaget antagits. Omröstningen, som skulle äga rum den 25 juni, gällde lagarna om bostadsplikt vid förvärv av jordbruksegendomar, om förköpsrätt för stat och kommuner samt skärpning av naturskyddslagen. Detta blev upptakten till en av de livligaste röstningskampanjer som Danmark någonsin upplevat, och när omröstningen var över redovisades utomordentligt utslagsgivande siffror av stort intresse inte minst för partiledningarna. Den jämnaste röstfördelningen förekom i fråga om naturskyddslagen — 936 037 ja och 1 261 663 nej. Utgången innebar att socialdemokraterna, radikalerna, folksocialisterna och kommunisterna, som i folketingsvalet 1960 fått stöd av sammanlagt 47,2 procent av väljarna, nu fick nöja sig med 30 procent eller något därunder. Venstre, konservative och de oavhängiga, som 1960 gynnats av 36,3 procent av de röstberättigade, kom nu upp i gott och väl över 40 procent. Diskussionen om jordlagarna upphörde inte, men den planerade extrasessio-nen med folketinget i september ströks från programmet. Nya prövningar för regeringen Det inrikespolitiska lugnet lyste emellertid med sin frånvaro också i fortsättningen, och i oktober utsattes regeringen Krag för nya prövningar. I sitt anförande vid öppnandet av det nya folketinget i början av månaden uttryckte sig statsminister Jens Otto Krag vagt beträffande prispolitiken. Han framhöll, att regeringen skulle fortsätta sin aktiva prispolitik för att stärka landets konkurrenskraft och nämnde i detta sammanhang bl. a. lagen om pris- och vinststopp. Då hade koalitionsregeringen av socialdemokrater och radikaler i själva verket redan den 17 september i stor enighet beslutat att lagen skulle upphävas. Detta stötte tydligen på patrull både inom socialdemokratiska kretsar och i LO, och några dagar senare måste den radikale handelsministern Hilmar Baunsgaard foga sig. Beslutet om att lagen skulle upphävas återkallades. Faran för en sprängning av regeringen betraktades som en påtaglig realitet, men efter febrila interna förhandlingar i det socialdemokratiska lägret var det på nytt klart för ett upphävande av lagen från den 21 oktober. Radikalerna stannade i regeringen. Radikalernas pressbyrå fann det vara lämpligt med följande kommentar: ”Det bör vara så att en fackminister kan fullt och fast lita på ett uttalande av statsministern och den samlade regeringen”. När folketinget ett par veckor senare hade 378