Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALBERT ULRIK BÅÅTH 41
Mån unga sinnet åter
av tankarna bestormas?
Ha de blott flyktat hädan
För att till drömmar
formas? 60
Kanske de lätt ha ljusnat,
allt medan hon fått somna,
och äro nu som vänliga
syner återkomna.
Det ljusblå
klänningsstycket 65
kanske det färdigt sitter
om hennes egen midja
bland grönt och
solskensglitter;
och hon om livet känner
sig hult och höviskt tagen 70
och ser den drömde vännen,
de kära anletsdragen;
och goda, djupa ögon
hon ser emot sig glimma,
och allt hon ser omkring sig 75
i sol och jubel simma. —
Kanske, att intet — intet
i domnat sinne rör sig,
att blicken blott ser mattgrå,
oändlig tomhet för sig. 80
Så lika gott — från sorger
i solig stund hon dignat,
och grytt har helig morgon,
om någonsin, välsignat.
BRIST.
Och hade min själ en annan, som vid den sig fäste,
som kände dess krafter, de sämsta och de bäste —
en kvinnoande, en av de varma bara,
som känna så djupt, att ögonen skåda klara —
då skulle min kalla och strida sång måhända 5
varmare, mjukare toner i dagen sända.
Såg jag av världen en vrå, som dugde att måla,
av livet en syn, som kunde i färger stråla,
och sökte dess mening jag, då skulle vi båda
i skuggornas sorg, i dagrarnas glädje skåda. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
