Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från Skoltiden. Berättelse af Onkel Adam (med lithografi efter B. Nordenberg) - En utvandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortsättningen af Munksjön och gingo bort. Men deras
anläggning finnes -ännu och är na landsväg, men kallas för sitt
utseende Jordbron.
Under vägen besökte vi strandbackarne, derföre att de
voro tillhåll för. en ofantlig mängd strandsvalor, hvilkas bo
skulle studeras. Jag glömmer aldrig huru de arma svalorna
skrikande fladdrade kring våra hufvuden, då vi klättrade upp
till deras bo och tittade in, för att få se ungar och ägg.
På det hela taget finnes det inga varelser som* så innerligt
hata den ”studerande ungdomen” som skator oich strandsvalor.
Petter vid Jordbron bodde så väl att månget herresäte
haft en sämre belägenhet än hans stuga. Den låg skyddad
af en hög frisk tallskog, begynnelsen af Ljungarumsmöen.
1 söder öfver skogen höjde sig Taberg med sitt tvärbranta
malmbrott och i norr midt öfver Lillsjöns (Munksjöns)
spegel såg man en rödbrun rand, skiftande med hvitt och
klar-rödt, det var Jönköping med sin enda kyrka i midlen; men
der bakom vidtog åter spegeln, det var Wetterns klara,
damaskerade yta, som sträckte sig ut, ända till den skiljdes
från horisonten af en ljusblå, dimmig strimma — vår
lycksalighetens, aningar nes ö — Wisingsö.
Det var en gosse t skolan, som var från den ön, och
han föreföll oss som en Columbus, en Vasco di Gama; ty
det var tre mil öfver sjön dit, och han hade på intet sätt
nedsatt sin fäderneös värde. Han hade beskrifvit gymnasium
och kyrkan, alla minnen efter Grefve Pär, bilder, stenar och
berättelser. Ack, det var förunderligt med det der Wisingsö.
— Hi, kommer dt nu hit igen, yttrade Petter vid
Jordbron och stötte till sin stickade nattmössa, så att den kom
på sned; detta skedde till vår ära.
— Ja göra vi så, fader Petter. Husch, hvad det år
varmt i dag!
— Di ha väl sprungit, kan jag tro, som sådane karlar
bruka, yttrade Petter. Mor, ta fram litet sur mjölk, så aU
<le få dricka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
