Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från Skoltiden. Berättelse af Onkel Adam (med lithografi efter B. Nordenberg) - De tre Notarierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med mera redebogenhet utsprida allt ondt, sqvallret kan ha
att säga om snillen öfver deras spher. De tycka sig då
alltid nappa några fjädrar nr örnens vinge och arbeta på att
rent af knäcka den, så att han åfven måste gå som de; men
de glömma alldeles bort att örnen, äfven utan vingar, har stn
näbb och sina klor q var, och ändå aldrig får platta fötter och
platt näbb, och ännn mindre låter tjudra sig. Af detta
sinnelag var notarien, en man med hvitt något purrigt hår,
rödfnasigt något fördrucket ansigte, och ljusgrå ögon, som
tycktes simma i vatten.
Den andre åter var af en annan natur; det var
nemli-gen häradshöfdingen Björkeström, som förut hetat Björkström
helt simpelt, men, sedan en med samma namn hängt sig,
satte ett e emellan, och efter den dagen ansåg han hvar och
en för sin ovän, som glömt e’t. Häradshöfding Björkeström
var en af Kongliga Hofrättens originaler, ett slägte, som den
tiden fanns, men som nu är slut, till stor saknad för alla
dem som skrifva böcker. Han bodde långt oppe på vester
och var synnerligen god vän med en lika sinnad, noggrann
och formlig person, som bodde längst i öster. Notarien
Kleving kallade häradsliöfdingarne Björkeström och Hallstedt
för Gastor och Pollux, och skrattade sjelf hvar gång han
upprepade detta infall, hvilket reguliert hände klockan sju hvar
afton ute vid Östra brunn, der Kleving da alltid drack sin
toddy ihop med sina vänner, det vill säga Kongl. Hofrättens
glada notarier, i hvilken krets alltid de yngre indrogos så
länge kassan och krediten räckte.
Klockan sju hvar qväll kommo nemligen de begge
vännerna promenerande i schäs forbi brunnen.
— Hm, der komma Castor och Pollux, ha ha ha, sade
notarien Kleving.
— Eller ”les inséparables” inföll en annan, ett infall
som gjorde att lokalsnillet mulnade, ty det der borde han
ha hittat sjelf.
— ”Les inséparables”, upprepade notarien Kleving med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
