Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mina barndomsvänner. Utkast af Pehr Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvenne slora hällar och i skygd af en lummig hök uppförde
vi ett dylikt, som låg der så täckt och inbjudande vid den
lilla insjön. Bär hängde Johan opp sina taflor och öfriga
effekter, hvilka jag sirade med välluktande blommor och löf,
som togo sig ganska bra nt emot de gråa stenvåggarna.
Denna byggnad kade väl ingenting att visa mot Sveriges
blif-vande National-museum, men hade likväl den obestridliga
förtjensten, att ritniugarne och materialierna, tillika med allt
hvad den inneslöt, voro till uppfinning och utförande äkta
Svenska; något, som aldrig lär inträffa med det omnämnda;
Detta museum utgjorde också vår stolthet och riktadés
dagligen med nya saker. Likväl måste jag bekänna, alt det för^
orsakade oss mycket obehag, ty fåren lupo ifrån oss, medan
vi sysslade inom konstens område, och då gjoFde dé vänligt*
vis skada i grannarnes råglyckor eller inhägnader. Om vi
vid sådana tilUallen icke voro q vicka i benen, så ktmde.det
hända, att någon hämnande Nemesis uppträdde och kring-*
klappade oss så erbarmligt, att kroppen blef lika färgrik söm
Johans mest brokiga utkast* För det mesta lupo vi dock
undan och lockade våra förföljare in i täta busksnår, der de
gjorde vådliga kullerbyttor bland törne och björnbärsris.
Efter ett sådant pojkstreck, glömde vi lidna oförrätter och
blåste i vallhornen, så att det riktigt lullade i bergen.
Så tillbringade vi dagen i skogen och vände om aftonen
sjiingande mot hemmet. Vi stadnade vanligen en längre
stund vid ett grönmåladt hus utanför byn, ty en ljiif musik
nådde våra öron från de öppnade fönstren. Detta hus egdes
af en rik enkefru i staden och beboddes endast om
sommaren af henne och hennes enda barn, en liten Ijtishårig gosse,
som blåste flöjt förträffligt. Den lilla virtuosen, som hette
Gustaf, var fin och grann och i våra tankar så lyddig, att
vi i början rikligt afundades honom. Men snart förbyttes
af-nnden i medlidande, ty vi ftinno med grämelse, att han
saknade, hvad vi i rikt mått egde, nemligen friheten.
Ensam fick han gå på den inplankade gården, bevakad af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
