Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mina barndomsvänner. Utkast af Pehr Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
piga eller ”sota mamma”, som jemt följde honom i hälarna
under smekord och onödiga varningar. Smög han sig någon
gång öfver till oss, hvilket inträffade allt som oftast, så kom
genast mamma och drog honom in, med förklarande, att han
icke fick umgås med de vanartiga bondbarnen. Hon trodde
förmodligen, att man ovilkorligen måste vara vanartig, om
man är född af bönder. Hon kunde dock icke alltid hindra
våra samtal emellan planket, ty spioneri-systemet hade gjort
Gustaf till en skicklig ränksmidare, som rätt ofta gäckade
mammas argusögon. Vi berättade, huru roligt vi hade i
skogen, oeh han klagade öfver sin enformighet. Vi blefvo alla
tre goda vänner, och ingen afton förgick, utån att vi gåfvo
honom blommor och målningar, hvilka gåfvor han godtgjorde
med flöjtblåsning och konfekt.
Gustaf hade många gånger velat besöka oss i skogen,
men aldrig funnit något passande tillfälle. En afton
berättade han, att söta mamma skulle nästa söndag gå i kyrkan,
och om en af oss då viil© möta honom vid sammanringnin**
gen på ett bestämdt ställe, så skulle han lätt smyga sig ifråft
pigan och göra oss det efterlängtade besöket. Planen
lyckades fullkomligt.
Vi hade nu Gustaf som gäst i vårt konstmuseum, der
han icke nog kunde beundra all vår herrlighet. Hans
största beundran väckte dock den sköna naturen, i hvars sköte
han nu för första gången fritt tumlade omkring, glad som en
q vittrande sångfogel. Hvarje föremål väckte hans
uppmärksamhet, och några timmar förgingo under oupphörliga frågor
och svar.
Det var naturligt, att Johan och jag hade gjort stora
tillrustningar för att värdigt emottaga en så förnäm gäst; ty
vi visste, af erfarenhet, att, lika litet som menniskan lefver
af bröd allena, lika litet lefver hon af fogelsång och blom*»
sterdoft. Vi hade alltså gjort oss beredda på att gifva
honom mat, när hungern inställde sig, och det dröjde icke
länge, förrän äfven denna gjorde sin uppvaktning. I grön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
