Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mina barndomsvänner. Utkast af Pehr Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gräset dukade vi upp vårt lilla matförråd, bestående af
smultron och getmjölk samt några andra bärsorter, jemte vår dag*
liga kost, som utgjordes af sill och bröd. Bären smakade
Gustaf bra; men det Öfriga fingo vi sjelfve behålla. Likväl
kan jag försäkra, att denna middag var ganska treflig!
Rätterna voro väl få, men salongen var gudomlig och vi
saknade för ingen del en tjusande taffelmusik. Lärkan jublade
i det blå, göken blåste sin tvåtoniga trumpet i en
närbelägen ek, tusende löfsångare sjöngo i sällskap med myriader
surrande insekter; och för att riktigt fullända konserten, tog
Gustaf sin flöjt och instämde, medan Johan på ett papper
litade hans porträtt.
Man kunde icke tänka sig någon större kontrast än dessa
båda gossar. Gustaf var snyggt klädd och hade ett ansigte
af mjölk och bär, som kringflägtades af ljusa lockar; då
Johan deremot var trasig och solbränd som en kolargosse.
Såg man djupare in i deras blickar, så kunde man i den
förres endast läsa misstroende och skygghet, då mod och
beslutsamhet lyste ur den sednares ögon. Om en verklig
konstnär på duken återgifvit dem, sådana som de nu sutto i den
djupa skogen, så skulle man fått en sann bild af det
förfinade och råa i uppfostringsväg. I djupet af bådas hjertan
låg det otvifvelaktigt gediget guld på botten; men hos den
ena var det redan bragt till slitning, då det hos den andra
fordrades slipning för att komma i dagen.
Emedlerlid gick liden under tusende lekar och upptåg,
och aftonen nalkades, men — med sorg och bekymmer, ty
uti glädjen hade vi försummat att se efter fåren, som voro
bortlupna. Det blef ett springande utan like; men allt vårt
sökande var förgäfves. Till råga på olyckan tappade vi äfven
bort Gustaf, som var ovan att löpa i backarna. Och nu var
det icke allenast faren, utan vännen som vi hade att taga
reda på. Man kan lätteligen föreställa sig vår oro, då vi,
oaktadt alla våra efterspaningar, ingenting funnit. Det
mörknade; åskan mullrade på afstånd och en och annan blixt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
