Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af Kjellman-Göransson. Fritt efter Lamartine - I. Saknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men dessa taflors prakt min ande mer ej aktar
Jag känner derulaf, ej fröjd, ej tjusning mer
Men som en biltog själ, jag jorden kallt betraktar,
Ej lifvets sköna sol åt döden värme ger!
Från dal till dal min blick så trött förgäfves irrar
Från öster söderut, från vester och till nord,
Kring en omätlig rymd förutan hopp jag stirrar,
Ty sällhet finns ej mer för mig på denna jord.
Hvad viljen J med mig, J hyddor, slott och dalar?
J ödsliga, hvarur behaget undanflytt,
Ej skogens frid mig mer, ej flodens sång hugsvalar,
En enda fattas mig, allt är till öken bytt!
När solen gömmer sig, när hon sin glans förnyar
Med stel och liknöjd blick, jag följer hennes lopp
Om himmelen är klar, om den betäcks af skyar,
Hvad rör mig solen? mig ger dagen intet hopp
Och fick jag följa dit hon länkar sina fålar,
Blott Öknar såge jag på hennes langa fard;
Och intet önskar jag af allt som hon bestrålar,
Jag ingentiug begär af en omätlig verld.
Kanske derofvan, långt från himlens stjernegaller,
Der i en högre krets den sanna solen går,
Kanske jag der ändå, när stoftets klädnad faller,
Hvad jag så ofta drömt, omsider skåda får.
I lifvets källa der skall jag min själ berusa
Och hopp och kärlek ack! jag åter finner der!
Och detta ideal, som ensamt kan mig tjusa,
Och som ej något namn på denna jorden bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
