- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1854 /
124

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångvagnarne, af A. H. Fock. (Med 5 träsnitt)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta sätt att underlätta transporten visade sig så
fördelaktigt, att en häst kunde draga tre gånger mer än på en
vanlig väg.

Det var på en af dessa banor som Trevithick och Vivian
gjorde sina ofvannämnda försök. Emedlertid ville ödet, att
genom en oriktig, i förtid fattad, föreställning ångvagnarne
ännu en lång tid skulle hämmas i sin utveckling. Trevithick
och Vivian föreslogo nemligen, att, för frambringandet af
mera friktion, hvarigenom hjulens glidning på skenorna
skulle förekommas, borde hjulringens yta hafva ojemnheter
eller transversala refflor. Det blef en trosartikel hos den
tidens technici, att den största svårigheten vid ångvagnarnes
användning låg uti bristen på adhesion mellan hjulen och
skenorna. Denna oriktiga föreställning, som ej var grundad
på något enda experiment, gaf, under ganska lång tid, en
alldeles falsk riktning åt alla försök inom
lokomotiv-konstruktion, i det att alla dessa försök gingo ut på besegrandet
af ett hinder, hvilket ej fanns till. Deraf den mängd
opraktiska förslager, som datera sig från denna tid, och
bland hvilka vi skola flygtigt omnämna några de mest
framstående.

Sålunda uppfann år 4 814 en engelsk ingeniör
Blen-kinsop ett system, i hvilket lokomotivhjulen endast uppburo
vagnen, men ångmachinen satte i rörelse ett annat hjul,
som var tandadt, och ingrep uti en bredvid banan och långs
densamma liggande verklig kuggstång. Man inser lätt
hvilket utomordentligt stort motstånd, som härigenom måste
uppstå, och likväl användes denna method under mer än 42
år till transport af stenkol. En annan method uppgafs 1842
af Chapman; vid lokomotivet fastade han en rulle, hvilken
af machinen sattes i roterande rörelse, hvarunder på
densamma upplindades en längs banan spänd kedja, och
hvar-igenom sjelfva ängvagnen naturligtvis äfven framtvingades.
Kraftförlusten genom friktion var likväl så stor, att forsla-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1854/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free