Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 3. Tvenne kärleksförklaringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Också var det med tårade ögon och med sin själs hela
tropiska värme, som han sprang fram och omfamnade Lars
Erik, i det han utropade:
»Du får fan ta mej inte gå ifrån mej !->
»Blir nog bra med det, kära Mathias!» svarade
Kammarrådet lugnt i det han klappade Lars Eriks skuldra med
ena handen, och räddade en gammal gul pikéväst för
skrynk-ling med den andra.
Augustiaftonen var utomordentligt skön. De båda
bröderna hade jemte Ingrid gjort en liten promenad i
Rödvallas tjusande omgifningar och sutto nu hvilande på bänkarna
utanför förstugubyggningen.
»Ja, i morgon är jag — om Gud vill — på väg till
Stockholm,» sade Kammarrådet med en lätt suck, »och får
inte återse er förrän i slutet af September. Hvad skulle
v lilla Ingrid säga om en liten promenad efter théet på tu
man hand med gamla farbror. Vi ska göra en tur nedåt
parken till grottan vid »örnberget)) och sitta och svärma lite
i månskenet.»
»Mycket mycket gerna går jag med, bara inte
aftonluften retar Farbrors stygga hosta?»
»Bah, ett hyfveltag mer eller mindre på min likkista gör
ingenting, tvertom, hon blir så mycket finare.»
Väldiga hängbjörkar öfverskuggade gångstigen upp till
grottan vid »örnberget» — så kalladt derföre, att i fordna
tider åtskilliga örnar haft sina bon högst uppe i
klippremnorna. Ett litet jernstaket hindrade från fall den nyfikne
som ville från klippkanten blicka ned på den förbiilande
djupa ån, hvilken inträngd mellan tvenne bergväggar
vidgade sig längre fram der brukshammaren med sin basstämma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
