Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 7. Kring en dödsbädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvud sjönk tillbaka på örngottskudden, hans ögon tillslöto
sig, och från hans bröst hördes några djupa suckar. Ingrid
skyndade ut i yttre rummet för att hemta vatten, ty
karaffinen på bordet var tömd. När hon återkom mottog hon
Rolfs sista blick, det bristande ögat vände sig ännu i döden
åt henne. Så söker blomman i sin domnande kalk att fånga
sista skymten af aftonsolen.
De sofvo båda, far och dotter, Elins lockar blandade
sig med Rolfs, så nära lutade den lilla sitt hufvud mot
fadrens. Bådas sömn var så stilla och lugn, att man icke
kunde förnimma ett ljud af andetagen, men — ack, de skulle
vakna till olika syner.
Dock — kan saligheten bjuda på skönare syner, än
lifvet och solen och dagen bjuda den oskuldsfulla lilla, som
vaknar och helsar med ett leende Guds herrliga skapelse?
Ingrid sjönk ned på sina knän vid de båda sofvandes
bädd, hennes hjerta brast icke, hon dånade inte ens, men i
hennes bröst tog smärtan ut sin fullaste rätt att mejsla
själen till en brud för himmelens brölloppssalar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
