Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Starke Per. Bysägen från Upland, antecknad af Nepomuk (med 3:ne illustrationer af W. Wallander)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarken Håkan och Lena eller Sigrid och Per bytte
några ord om sin kärlek, om längtan att komma ihop i
ett bo, ännu mindre hördes någon af dem sucka eller
klaga öfver hindren deremot, men nog var det bittert, på alla
fyra hållen, i hjertat’; ty huru lugn och likgiltig Uppländ- >s
ningen synes, känner han djupt, men beherrskar sig alltid.
Känslorna ligga väl förvarade i hans fasta bröst, liksom
utsädet i leran om vintern, huru hård hon än är, i väntan på
våren och gynnande väderlek.
En söndagsafton satt Per i stugan fördjupad i läsning
af sin gamla bibel. Lena märkte att han mot vanan icke
läste i historieböckerna om krigen, hvilket annars roade
honom mest, utan i slutet, i apostlagerningarna.
Men snart märkte hon att han stirrade på samma punkt,
och menade att ban icke tänkte på hvad han läste, utan
höll på att somna. Derföre stötte hon hans axel med
hand-lofven och sade: »Vak upp, Pelle!»
»Jag sofver icke!» svarade Pelle, »jag grunnar!»
»Hvad grunnar du på?»
»Det står: det är saligare att gifva, än att taga. Det
är sannt.»
»Ja, det är sannt, gå då genast till Sigrid, och gif dig
åt henne. Hon har gått allt för länge och väntat på dig.
Ingenting säger hön, men jag ser tvärt igenom henne att
hon sörjer, för det du ingenting säger.»
»Hvad skall jag säga åt henne?»
»Du skall säga: vi skole gifta oss i höst, Sigrid. Det
duger icke längre att du är ogift; det går icke an att en
karl går och slånkar så der länge, ensam. När du nu skall
taga emot bruket i ’■år, behöfver du ha en dugtig hustru.»
»Jag tager icke mot bruket; det skall Håkan ha, och
gifta sig med dig.»
»Nej, Per, det passar icke att dottern tränger ut
sonen, det skulle se illa ut.»
Svea 1859.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
