Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiole-Mats. Berättelse af E. R. (Härtill en lithografi efter Amalia Lindegrens tafla ”Dansande barn i en dalstuga”)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derefter ned att hemta si rapsankaret, som stannat ett
stycke från åbrädden. Halande, klättrande, hoppande som
en stenbock öfver djup och höjd, hvarest ingen annan i
socknen skulle vågat sätta sin fot, förde han efterhand
alla de underbarligen välbehållna bröllopsvarorna tillbaka
till egaren, som, efter öfverläggningen med smeden och
ett obegripligen snäft tack till den oförtrutno hjelparen,
tog det enda parti som kunde tagas: det, att till fots,
med Jesper och hästarue tillryggalägga den korta vägen
hem och skicka en arbetsvagn efter sakerna, som under
tiden bevakades af Mats.
”Jag menar det är lörgjordt!” brummade den
otacksamme Styrkungen under hemvägen. ”När ungfölen mina
råkade ut för vargar i våras, livem skullo skjuta den ene
och skrämma bort de andra, om inte Fiole-Mats? När
skogselden bröt ut så rasande på lill-Styrbomarken, hvem skulle
få makt med den, om inte han? Och när gumman min
råkade ut för någonting i vädret, så svårt, att fridoktorn
ingen bot visste, hvem rände till stadsdoktorn så qvickt
som ett jehu, om inte den förbannade dalmasen, som
alltid skall vara till hands så fort någonting står på! Nå,
hade det hjelpt hustru min, så tror jag ändå jag skulle
blifvit god på honom; men, gudnås, hon tacklar af dag
för dag, hur doktorn än flackar och far! Mats kunde ha
spart sina ben. Men han visste väl hvad han sprang för!
— Detta här skall han då inte ha någonting för
åtmin-Btone; jag tiger, så mycket vet jag. — Hör på, Jesper,
jag slår armar och ben af dig, om du understår dig att
säga åt en endaste själ att Fiole-Mats hjelpte oss upp. En
bra karl hjelper Big sjelf, begriper du?”
”Djekeln i mig, ja! Och vi som voro två till på
köpet, husbond!” svarade Jesper och kråmade sig betydligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
