Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiole-Mats. Berättelse af E. R. (Härtill en lithografi efter Amalia Lindegrens tafla ”Dansande barn i en dalstuga”)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sednare på qvällen satt 8ven Joels son, med hustrun
och de blomstrande döttrame i salen uti sitt på
herrskaps-vis inrättade tvåvåningshus. Bord och stolar voro
öfver-höljda af sidentyger och annan grannlåt, som han dels
haft med sig från staden, dels brudgummen samma dag
skickat. Och tvenne sömmerskor med känslan af sin vid
dylika tillfällen oändliga vigt och värdighet uttryckt i
hvarje drag, stodo redan i full tillskämingsifver i det till
systuga förvandlade förmaket.
Herr Fackelbäcks tillämnade njöt synbarligen af denna
grannlåt, dessa tillrustningar; den blåögda Gunilla deremot
hade icke en blick for kramvarorna, som, ehuru hon icke
var bruden, till icke så ringa del voro för henne; ty hon
var fars öga lika visst som mors hjertebam, och den extra
liberaliteten hade dels derföre, dels för ingeniörns skull,
hufvudsakligcn kommit henne till godo. Hon betraktade
icke heller friare-brefvet, som ännu ouppbrutet låg
framför henne; men med bestämdt uttryck såg hon på fadren
och sade:
’1Aldrig tar jag herr Gullborg; det är inte värdt att
far tänker derpå. Tusen gånger heldre–—”
”Tar du den slyngeln Fiol-Mats. Ja-ja, det vet jag
förb—dt väl! Men att det aldrig får ske borde du också
veta, envisa unge! Du skall, ta mig dj—”
”Sven, Sven, käre Sven!” inföll den bleka hustrun,
som med orolig uppsyn låtsat beskåda tygerna, likasom
Lotta, under det dock hennes själ och alla sinnen voro
upptagna af det som sysselsatte den yngre dottern.
”Märk att det var far som sade det der, och inte
jag”, inföll nu i sin ordning denna. ”Jag me q te att tusen
gånger heldre blir jag ogift i all min tid. Sedan far sade
så strängt ifrån att jag inte fick tänka på Mats, har jag
inte tänkt på att få honom till man. Men när far nu
sjelf säger det, så kan jag visst hålla med om, att tusen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
