Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfvergången af Stora Bält i Februari 1658. Historisk teckning af Julius Mankell (med 8 illustrationer) - IV. Freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade allmogen kunde man föga räkna; det vore högst
osannolikt, att dessa nedslagna, otillräckliga samt mestadels illa
disciplinerade och beväpnade trupper skulle kunna afslå
en storm af de öfverlägsna, tappra, krigsvanda och genom
framgången öfverdådige svenskarne; och om en stormning
lyckades, så var det slut med hela monarkien. Ja! äfven
om svenskarne ej skredo till omedelbart anfall utan
åt-nöjde sig med att innesluta staden, så kunde man blott
hålla sig några få dagar; ty de lifsmedel, som möjligtvis
funnos, skulle snart taga slut, isynnerhet tillföljd af den
mängd flyktingar, som derstädes sökt skydd; kölden hade
gjort qvamame obrukbara samt förorsakat alla brunnars
tillfrysande, med undantag af en enda; dessutom var
sinnesstämningen hos de obemedlade folkklasserna, som
ansågo sig förrådda och hvilka redan förut hade så många
anledningar till hat mot den öfvermodiga, skoningslösa och
allrådande aristokratien, så uppretad, att den när som helst
kunde öfvergå till uppror.
Emot allt detta var egentligen icke mycket att
invända. Äfven enligt lägsta beräkning ansågos Svenskarne
hafva 10,000 man. Icke förty funnos några, som trodde
på möjligheten af ett utfall; bland dessa var general Trampe
den ifrigaste; han ville att man med de 4000 man, som
voro disponible, skulle försöka ett öfverfall på svenskarne,
som man föreställde sig lastade med byte, tillföljd hvaraf
de möjligtvis voro mindre stridsfardige och kanhända kunde
skingras; äfven i händelse detta företag misslyckades, kunde
ingenting for Danmark värre hända, än den skymfliga fred
man måste ingå. Eör denna utväg var äfven kung Fredrik
mest böjd; han ville sjelf taga personlig del i utfallet.
Äfven det holländska sändebudet Beuningen, Sverges gamle
ovän, rådde till motstånd och lofvade snar hjelp.
Så förgick dagen, utan att man kunde komma till
något bestämdt beslut. Aftonen nalkades och från Rosen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
