Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året 1865 bortgångna personligheter af Orvar Odd (med 4 porträtter) - Bernhard Elis Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i några fa ord eller blott ett enda uttryck, i stället för
utstrålande i breda deklamationer. Han var/ som alla
sanningsalskande män, utån menniskofruktan och han gaf
under inga vilkor något efter af sin sjelfständighet*
Såsom akademisk lärare ryggade han icke tillbaka för att
särdeles fördomsfritt bekämpa många traditionella föreställ*
ningar och trosläror inom estetiken och litteraturhistorien;
vi finna sådana polemiska öppenhrjertigheter, (en och
annan skulle kanske vilja kalla dem rena kätterier), flere^
städes i hans af trycket utgifna ”Studier”, äfvénsom i
sjelfva den ”Inträd eaföreläsnin g” han höll såsom professor
i estetiken. Samma frimodighet framlyser hos honom ofta
i frågor af politisk art, för hvilka han på intet vis höll
sig främmande, och han anslog häx någon gång strängar,
hvilka hade en mägtig genklang äfven utom universitetet;
i sitt minnestal öfver Geijer visar han sig som en tidens
son från början till slut, han står; midt i 1848 > års om^
vältningar, han underkänner icke denna rörelses
betydelse, han är icke ängslig för dess konseqvenser. Som
skandinav gick han så långt vägen räckte, — han har
fått höra tillräckligt ondt derför från det håll, der man
allt framgent tror sig böra göra en skilnad mellan
Nordens framtid och. ensamt vårt fosterlands. Malmström
lefde i den förtröstansfulla tro, att bådas intressen kunna
förenas, och i den öfvertygelse, att, när allt kommer
omkring, det helas hälsa dock är ett vilkor för delarnas.
Han upphörde icke derför, och det behöfves icke, att vara
en god svensk i främsta rummet och han hade utån
tvif-vel rätt, då han i sitt Inträdestal i Sv. Akademien
yttrade: ”Jag vet, att jag af ingen öfverträffas i den
kärlek, som kedjar mitt väsen fast vid mitt fosterland, dess
minnen, dess förhoppningar, dess sanna sjelfbestånd bland
de öfriga folken genom fredlig idrott och andlig förkofran”.
B. E. Malmström var född i Nerike 1816 och bort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
