Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Agne och Guldkedjan. Forn-nordisk saga, bearbetad af Wilhelmina Stålberg (med 2:ne illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från att hafva blott några kämpar med sig, hade han nu
en talrik här. Så hade de rusat till honom och stallt sig
under hans beskydd, en hop äfVentyrliga yåghalsar från
alla orter, lystna efter rof och rykte; ty båda delarna stodo
under hans ledning att vinna. Af flyktingar, som med
lif-vet lyckats undkomma förstörelsen, hade man hört omtalas
huru grymt vikingarne foro fram, så att deras namn
nämndes af de stilla kustboerna med samma fasa och ångest,
hvarmed man nämner en annalkande pestsjukdom.
Helt nära en bland de oräkneliga smala och stilla
vikar, som, mynnande från hafvet, skuro in i det
grönskande landet, låg en vacker lund, undangömd för
stor-marae och prunkande med alla de slag af löfträd, hvarmed
den nordiska Floran stundom slösar. På ena sidan om
denna lund låg en grön äng, der gräset med dess millioner
blommor redan var afmejadt, men der det åter vuxit så,
att platsen liknade en ofantlig sammetsmatta i grön färg;
på den andra, en mörk furuskog med sina mossiga,
hundraåriga, skyhöga skogsresar. — Men midt för både lunden
och viken reste sig — icke ett slott, ty af sådana visste
man i Norden föga på den tiden, men en byggnad af träd,
med tom och tinnar, loftskrank och utbyggen, samt rundt
omkring försedd med ett slags löpgrafvar, ehuru
ofullkomliga, ty byggnads- och befastningskonsten var då ännu i
sin första barndom.
Denna byggnad benämndes borg, och lconungaborg
till och med, och tillhörde verkligen landets konung,
nämligen en bland de smärre, sådana, som i Sverge kallades
fylkeskonungar. Froste hette denne konung. Han hade
förr varit ganska tapper, men var nu sjuklig och tyngd af
år, hade svårt för att med sin temligen maktlösa arm lyfta
och handtera det tunga slagsvärdet och tyckte derföre mest
om, att fa sitta i ro och dricka med sina män. Det var
honom derföre en verklig skräck, när han hörde vikingar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
