Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Agne och Guldkedjan. Forn-nordisk saga, bearbetad af Wilhelmina Stålberg (med 2:ne illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes härjningar omtalas, samt huru dessa väldiga sjöröfvare
nalkades allt närmare och närmare till konung Erostes
hittills fridlysta område.
I salen var således föga fröjd; ty nästan lika
nedstämd som konungen var, voro ock hans män. Man drack
visserligen och språkade, men det hade ingen
artmedhvar-ken drickandet eller samtalet; modet, trefnaden och den
lif-gifvande glädjen voro borta... alla sågo modfällda ut och
skalderna sutto stumma, hängande hufvudet öfver sina
harpors strängar. Inga mör kredensade mjödet: de flydde
till jungfruburarae uppe i löftet, eller ut i skog och mark,
emedan ingen munterhet rådde j dryckessalen och det lilla
mjöd, som förtärdes, väl kunde kredensas af kämparnes
egna händer, enär det på länge ej varit fråga om att dricka
tvemännings.
Äfven konungadottern —och hon kanske aldraförst —
hade ledsnat vid de nedslagna och modfällda männen och
på hela veckor stängt sig inne i sin jungfrubur, derifrån
hon visserligen gick ut i det fria, men aldrig ner i
dryckessalen.
Så var hon ock nu, på en vacker, mild och solbelyst
sommardag, ute och lustvandrade i den förut omnämnda
lunden vid halsviken. Allt var henne så tungt: luften,
kanske något för het och qvalmig, bidrog att öka hennes
sinnes tyngd, och hon fann allt så mörkt och hopplöst,
ehuru midt i naturens praktfulla rike och vid en strålande
sommarsol.
Hon hade medtagit sin slända, som var konstigt
förfärdigad af ben, inlagd med guld, ett riktigt dvergasmide,
som en Svithiods son skulle hafva sagt; men hon spann
ej det fina, långa linet, utan lät arbetet hvila orördt på
mossbänken, dit hon hade lagt det. Sjelf satt hon stilla,
i en begrundande ställning, med armbågarne stödda mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
