Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Agne och Guldkedjan. Forn-nordisk saga, bearbetad af Wilhelmina Stålberg (med 2:ne illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knäna och ansigtet gömdt i båda händerna. En djup
tystnad rådde omkring henne.
”Nej,” sade hon ändtligen till sig sjelf, liksom hastigt
uppvaknande ur en dröm, ”nej, detta går ej an. Skjalf,
den stolta, prisade konungadottern, far ej öfverlemna sig åt
sorgsna drömmar, liksom vore hon en fattig tjenstemö. Mod
måste de högboma ega och mod har jag, mod att trotsa
allt. .. mod att blicka sjelfva döden i hvitögat, om det
skulle gälla. — Och det gäller bestämdt, förr eller sednare;
ty heldre döden än vanäran, och valet mellan dessa båda
lärer väl snart föresattas mig.”
Skjalf slog med båda händer tillbaka sitt rika,
korpsvarta hår, som nyss hade flödat framåt skuldrorna och
bröstet och som bjert afstack mot det gyllene diadem, som
prydde hennes panna. Hon reste sig upp från bänken,
höjde trotsigt sitt hufvud och, som ett ungt lejon skakar
sin yfviga mahn, så skakade hon sina yppiga lockar.
Hon var klädd i en vid och fotsid purpurröd klädning,
som i rika veck smög sig omkring hennes bildsköna gestalt.
Det smärta lifvet famnades af en gördel, konstrikt stickad
i silke och guld, och de ända upp öfver axeln bara
ar-mame — ty klädningen var utan ärmar — pryddes af tre
par dyrbara armringar, på vissa afetånd från hvarandra.
Stora perlor af glas, sådana som i våra dagar ofta i Sverge
påträffas bland jordfynd och som de nordiska folken säkert
åtkommo genom byteshandel med Asiens och Nordamerikas
innevånare, prydde den unga jungfruns bildsköna, men långt
ifrån hvita hals. Ty hennes hy liknade en österländskas,
hade denna släthet, denna, om vi så fa uttrycka oss,
genomskinligt mörka klarhet, som man så ofta finner hos
orientaliska fruntimmer och hos sköna judinnor.
Om ansigtet vore mycket att säga, om blott ord funnos,
för att rätt åskådliggöra dessa fina, regelbundna drag, denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
