Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmerskan på Johan Henrik Kellgrens graf. Berättelse af Marie Sophie Schwartz (med 2:ne illustrationer af C. S. Hallbeck)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
serligen vacklande; men lifligheten i lynnet ersatte bristen
på fysiska krafter. Det ovanligt snillrika i hans
konversation, och hans angenäma umgängessätt förvärfvade honom
vänner och beundrare. Hans kamrater ansågo honom
visserligen för trumpen, egensinnig och förbehållsam, eftersom
han i allmänhet undandrog sig umgänget med dem; men
då han någongång deltog i deras samqväm, roade han
genom sin qvickhet och satir.
Alla lediga stunder tillbringade han i min farbrors
hus, sällskapande med mig och min faster, som var
särdeles road af den artige och underhållande ynglingen.
Man påstod, att jag var en vacker flicka, hvilket jag
litet eller alls intet tänkte på, emedan alla mina tankar
voro fasta vid Johan. Jag älskade honom med den mest
svärmiska beundran, och alla andra intressen bleknade bort
för detta enda, som upptog min själ.
Bedan tredje året af Johan Kellgrens vistande i Åbo,
hade han sagt mig, att jag var den, han höll kärast. Jag
var, såsom han påstod, hans sångmö, förkroppsligad. Jag
skulle bli hans framtid, hans lycka och hans stolthet.
Jag älskade den unga poeten, och vi egde alla skal att
hoppas på framtiden. — Jag skulle en dag bli egarinna af
en stor förmögenhet; hån var utrustad med snille och
skulle en dag förvärfva sig ett äradt namn.
O, huru lyckliga voro vi icke under denna tid af
sköna framtidsdrömmar!
Min fester, en föga djupsinnig qvinna, såg i vår ömhet
icke någonting annat än en vanlig bamdomsvänskap och
faste icke någon vigt dervid, utan lät den fritt få utveckla
sig. Min farbror åter hade fattat stor tillgifvenhet för
Johan och gynnade en böjelse, hvilken fullkomligt
öfver-ensstämde med hans önskningar.
Då Johan höstterminen 1771 återkom till Åbo, hade
min fester fått en plan i sitt hufvud, den hon beslutat att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
