Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmerskan på Johan Henrik Kellgrens graf. Berättelse af Marie Sophie Schwartz (med 2:ne illustrationer af C. S. Hallbeck)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stolta att vilja anlita någon annan af hans slägtingar, utan
han önskade att fa dö, utan att inviga dem i vår sorgliga
belägenhet.
Jag har ingenting att förtälja om de år, som gingo
till ända under kampen med nöden. Min man kunde icke
lemna sin säng och hade antagit det namn, jag såsom ogift
bar, för att kunna undandraga sig all uppmärksamhet.
Så gingo några år.
Kellgren hade emellertid fortsatt sin väg på
vitterhetens bana och efter att hafva blifvit utnämnd till
konungens handsekreterare och bibliotekarie fått så stora
inkomster, att han kunde lemna sin informatorsbefattning.
Då svenska akademien år 1786 inrättades, hörde
Kellgren till de sjelfskrifna ledamöterna och hade sålunda
vunnit all den ära, han eftersträfvade, under det jag
samma år kunde sägas hafva kommit till den punkt af
fattigdom, att förtviflan måste drifva mig, till något afgörande
steg.
Min man oåtspord fattade jag det beslutet att skrifva
till Meijerfeldts. Jag aflägsnade mig från hemmet, för att
sjelf aflemna brefvet.
Vägen var lång; brist, nattvak, ansträngningar och ett
långvarigt kroppsligt lidande hade uttömt mina krafter, så
att dessa sveko mig när jag kom till Blasieholmen, och
jag måste sätta mig på en trappa. Det svindlade för ögonen
och jag kände att kraftlösheten var nära att beröfva mig
sansen. I samma ögonblick jag satte mig ner, böljade det
susa för öronen, och under några minuter var jag
medvetslös. Då jag åter kunde urskilja någonting hörde jag
en röst, som var mig alltför väl bekant, yttra:
— Andas hon? Den stackars qvinnan måste vara
sjuk.
Jag ryste. Det var Kellgrens röst. Någon fattade
om min handled, och jag hörde en främmande röst säga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
