Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmerskan på Johan Henrik Kellgrens graf. Berättelse af Marie Sophie Schwartz (med 2:ne illustrationer af C. S. Hallbeck)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hon tycks återhemta sig.
— Vi måste skaffa ett åkdon och fora henne till sitt
hem, så fort som möjligt, sade Kellgren.
En karl med lykta kom ut ur en port; skenet föll
på mitt ansigte, då Kellgren böjde sig ner. En enda blick
var nog, för att säga mig, att han känt igen sin
fostersyster.
Han sade likyäl icke ett ord, som bekräftade detta,
men några ögonblick derefter var jag transporterad i ett
åkdon, hyaruti också Kellgren tog plats, sedan han med
osäker röst frågat, hyart kusken skulle köra. Jag uppgaf
min adress, och bort rullade vagnen, som inneslöt mig och
honom.
De första minuterna gingo till ända, utan att någon
af oss yttrade ett ord. Jag var för mycket upprörd att
kunna tala, och Kellgren tycktes icke vara det mindre.
Efter en stunds förlopp yttrade han:
— O Bertha, hvilket återseende! Hvarför icke låta
mig veta de förändringar, som inträffat? Visste du då
icke, att din fosterbrors tillgifvenhet var oförändrad, att
han för din lycka gerna skulle uppoffrat sitt lif. Kellgren
slöt min hand i sin och fortfor med rörelse: det är
förfärligt att tänka, det du måhända under åratal kämpat med
nöden, utan att jag haft någon aning derom. — Allt hvad
jag eger tillhör dig, blott jag dermed förmår afhjelpa de
bekymmer som tyckas omgifva dig. Ack Bertha, jag ser
allt för väl att du aldrig har mäktat fatta min känsla
för dig.
Jag gret, men ej af smärta, utan af sällhet. — Döden
skulle varit mig kär i denna stund, då jag kände, att han
ännu höll mig kär. När jag slutligen fick makt Öfver min
sinnesrörelse, redogjorde jag i korthet för hvad som
passerat, min mans ruin, sjukdom och flyttning till hufvudstaden.
Då jag slutat, sade Kellgren:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
