Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmerskan på Johan Henrik Kellgrens graf. Berättelse af Marie Sophie Schwartz (med 2:ne illustrationer af C. S. Hallbeck)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Man omtalade visserligen, att din man var
ruinerad; men man sade deijemte, att öfverstinnan **hjelm
gifvit honom af sitt öfverflöd, så att ni lefde ett
bekym-merfritt lif på en af hennes egendomar.
Hvad jag vidare har att tillägga är, att jag icke
be-höfde anlita min mans slägtingar. Kellgren blef den, som
först genom egna medel bistod oss, och sedan genom
konungens bemedling lyckades förmå öfverstinnan **hjelm att
anslå en tillräcklig summa åt min man att lefva af.
Kellgren hade bistått oss på sådant sätt, som endast
en man med hans finkänslighet kunde göra. Sedan
Kellgrens första omsorg varit, att vi blifvit förflyttade till en
bättre bostad och allt omkring oss erhållit en prägel af
trefnad, kom han till vårt hem, så ofta hans svaga helsa
det tillät, för att genom sina samtal förkorta de ändlöst
långa timmarna för min man. Hans vänskap var så
grann-laga, och hans uppförande mot den fordna rivalen så
förekommande, att man, för att kunna handla så som han
gjorde, måste ega hans upphöjda och ädla sjal.
Tvenne år förflöto, hvarefter döden kom, för att lösa
min make från de plågor, som så länge hållit honom
bunden.
Jag var nu enka. Lidandet och sorgerna hade be- v
tydligt förändrat mitt inre. All denna häftiga åtrå efter
genkärlek, som en gång bodde i mitt hjerta, var försvunnen.
Jag visste, att jag i Kellgren egde en trofast och öm vän;
men jag visste äfven, att han aldrig skulle bli något annat.
Efter min mans död erhöll jag af öfverstinnan en årlig
pension, tillräcklig för mig att lefva ett obekymradt och
indraget lif. Jag flyttade i närheten af Kellgrens boning,
och imellan honom och mig uppstod nu denna förtroliga,
lugna och innerliga vänskap, som ofta är att föredraga
framför kärlekens häftiga lidelse.
Det var under dessa år, jag riktigt lärde känna Kell-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
