Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Pultawa till Bender. Historisk teckning af Julius Mankell. Med 4 illustrationer af C. S. Hallbeck och en karta - II. Öfvergången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rat en lång väg; han har väl annat att göra och är glad
att få stå stilla.”
Lewenhaupt svarade: ”Kära bror, svär inte! Hafva
de någon enda vid sin armé, som förstår hvad en general
eller soldat bör göra, så vill jag gifva min hals, om vi icke
i natt eller i morgon i gryningen hafva fienden så stark
här, som han kan komma. Huru hafva vi marscherat?
Och hvarföre skulle han ej lätteligen kunnat följa efter oss.”
Lewenhaupt hade knappast sagt detta, förrän rapport
inlopp, att fiendtliga trupper började visa sig och draga
sig ner åt Worsklaströmmen; emellertid befanns det blott
vara kalmucker och kossacker, som ville uppsnappa byte.
Bakom dem hade likväl ryska armén lägrat sig på ett
afstånd af en fjerdingsväg från förposterne; den räknade
30,000 man samt anfördes af furst Mentschikoff jemte
generalerna Bauer och Henski m. fl.
Emellertid blef Carl XII mycket nöjd med Lewenhaupts
ädla beslut att qvarstanna och försöka föra hären till Krim,
samt stärktes derigenom i sin föresats att gå öfver Dniepern
och begifva sig till Turkiet. Men Lewenhaupt visste nog,
hvilket halsbrytande uppdrag han åtagit sig; han hade dock
ett svagt hopp, att följande morgon få tid att med det beridna
folket komma öfver Worskla samt vidare till Krim.
Huf-vudsaken var likväl nu, att få soldaterna, som redan börjat
skingra sig för att på egen hand komma öfver den breda
och strida Dniepern, tillbaka under fanorna. Men detta var
lättare sagt än gjordt. Ty inom Carl XII:s armé hade en
general icke mycket att säga; öfverstarne hade fått för vana,
att omedelbarligen taga ordres af konungen, samt skötte
snarare generalerna, än generalerna dem; blott de generaler,
som tillika voro regementschefer, hade något att säga; de
öfriga medföljde armén egentligen endast såsom volontärer,
hvilka blott emellanåt användes. Så äfven nu. Öfverstarna
började ligga öfver konungen med böner att få göra flåtor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
