Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jönköping för omkring sextio år sedan. Sändebref till Georg Scheutz af Onkel Adam. Med en vy af Jönköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syenskarne en gång för alla föresatt sig att kronprinsen
icke fick dö. Han dog likväl af ett i högsta grad vanligt
blodslag. Om han varit borgmästare hade ej en skymt af
misstanka hvilat på hans läkare; men nu var han just
Carl August, som man gränslöst och i förtid gjort till en
stor man, i stället att i honom blott se en hederlig man,
som han verkligen var. Som han icke fick dö — så var
han mördad — detta var den enkla slutsatsen som folket
i sin smärta tyckte vara klar som dagen. Läkaren först
och sedan de, som man trodde hafva varit mot hans
utväljande ; några utkastade misstankar och elden var tänd,
spridande sig som en präriebrand från Helsingborg till Torneå
och slutande med en folkets egen blodskuld och en ännu ej
försonad orättvisa mot Rossi.
Liktåget rullade genom den gamla stenporten in mot
den sorgklädda staden. Yagnen stannade vid stadskyrkan,
der det fur sliga liket inbars af lifgardister, som medföljde
som betäckning.
Ringningen tystnade — och hela staden var dödsstilla.
Det var, som om folket beredt sig på en siciliansk
aftonsång. Så ung jag var, verkade denna allmänna blandning
af smärta och vrede äfven på mig — jag stod i
folkho-parne och betraktade stadskyrkans mot aftonsolen glittrande
fönsterrad, och tänkte på offret, på martyren, som derinne
slumrade i sin sammetsklädda kista.
Detta hände för femtiåtta år sedan; men jag ser allt
detta alldeles klart. Äfven du gör det, gamle vän; men
kanske du, jag vill nästan tro det, äfven i detta var
klokare än jag. Jag hade ej mera än min känsla att sätta
som dam mot ideernas ström — men känslan är ett svagt
skydd, som sköljes bort vid första störtsjö, under det att det
pröfvande förnuftet och vetandets grundmurar trotsa
ögonblickets vågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
