Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jönköping för omkring sextio år sedan. Sändebref till Georg Scheutz af Onkel Adam. Med en vy af Jönköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har nämnt stadskyrkan. Låtom oss kasta en blick
ditin, sådan den var för sextio år sedan.
Stadskyrkan har fått namnet Christinae, hvarföre också
Jönköpingsbladet samvetsgrannt alltid lät publiken veta hvem,
som skulle predika i ”Christinae eller Stadskyrkan”, liksom
staden ägt mera än denna enda ”stadskyrka”. Det
märkvärdigaste der yoro dess ofantligt tjocka, runda pelare, hvilka,
bastanta som elefantben, stödde hvalfvet. Dernäst var
altaret märkvärdigt för den ”prydnad” som salig prostinnan
Ekerman sjelf väft och skänkt till kyrkan, ”Gud till ära
och pris”. Det var ett, hvad man i kyrkoinventarierna
kallar, "Antipendium" — altarförkläde, som det skulle heta
på svenska.
Detta ”konstverk’1 var en af de hiskligaste karrikaturer
jag någonsin sett, der, på framsidan, ”Den Gode Herden”
föreställdes med ett trekantigt gult ansigte — bred
karmo-sinröd mun och ett par stora, fyrkantiga ljusblå ögon samt
klädd i ett eldrödt lakan, på axlarna bärande ”lambet”,
som hade allt utseende af en hösäck.
Hos den ytlige betraktaren uppväckte denna
förskräckliga konstväfnad ett ovilkorligt löje; men — ”dömmer icke
så varden J icke dömde.”
Folkberättelsen sade nemligen att prosten doktor
Ekerman blifvit bisatt inför samma altare — skendöd — att
han vaknat om natten och sparkat sönder fotgafveln af sin
kista — och om morgonen befunnen verkligen död *). Detta
antipendium hade den arma enkan gifvit. Det var en
själa-bot; ty, som alltid när en djup smärta kommer, vaknar det
samvetsqval i det sårade hjertat.
”Hvarföre höll jag ej en spegel för den dödes mun?”
”Hvarföre lät jag så snart bisätta honom?” Hvarföre? Det
*) Jakob Ekerman f 1778.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
