Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katta-kungen. En skånsk byhistoria af Sylvia. Med 4 teckningar af C. S. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig bakom öronen, och Bengta tyckte, att han inte hade
behöft dröja så länge. Han skulle inte inbilla sig att han
vore ett så vackert beläte, att man hade nog af att se på
honom. Och så suckade Bengta och tänkte på hvilken skada
det var, att inte herr Billberg såg just precist så ut som
Nils, och sedan tänkte hon på, huru det skulle vara, om
Nils just vore så treflig och bildad som herr Billberg, och
så suckade hon ännu djupare.
Så kom midsommarsafton och Bengta begaf sig till
nämndemansgården, der majstång skulle resas. Hon var
ute med dem, som bundo kransar på ängen, och drängar
och andra unga karlar kommo släpandes med famnen full
af nybrutet löf. Men långt innan majstången var färdig,
svängde den danslystna ungdomen om öfver de skälfvande
ängsblomstren, och myggorna dansade, åkerknarren höll sin
konsert, flickorna sjöngo och Bengta valsade med Nils
Mårtensson. Han vågade härunder knappast se på henne, men
hon lät honom förstå, att han dansade oklanderligt, bara
han läte bli att trampa henne på fotterna, och gaf honom
en och annan vink om, huru herregårdsherrarne i
allmänhet och herr Billberg isynnerhet betedde sig i
sällskapslif-vet. Hon talade vidare om att en åbo, som hade så pass
jord som han, kunde vara jemngod med mången herreman
och borde hålla sig förmer än en dräng samt inte blanda
sig i hvad sällskap som helst. Nils hörde på henne,
spottade rakt framför sig, der han stod, och såg fundersam ut;
likväl var det alltid Bengta, som förde ordet.
Nu kom herr Billberg och sällade sig till dem.
— Jag må undra huru länge sådana här dumma
upptåg skola bestå? — sade han och pekade med sin rörkäpp
på majstången, som låg der så grön och rak på gräsvallen.
— De äro roliga nock, — svarade Nils Mårtensson,
— och jag tror att majstängerna skola hålla oss ut och
våra barn med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
