Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad herr Pettersson qiorde år 1867. Stockholmskrönika af C. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Pardon, madame! — utropade herr Pettersson för
hvarje gång någon trampade på hans ömtåliga fotter, för
hvilka de fysiologiska skodonen då ännu icke voro uppfunna.
Men hvarföre kom då icke den förnäma damen och
enleverade herr Pettersson? Det var alldeles oförklarligt.
— Om jag skulle gå ned på ”Opris” igen?— utbrast
herr Pettersson slutligen och begaf sig till den namnkunniga
”våningen inunder”. Han slog sig ned i operakällarens
stora sal, i samma hörn, som han brukar intaga vanliga
aftnar. Men ack, hur annorlunda! Hvar voro nu de gamla
kunderna! De hade troligtvis ledsnat och gått till
”Hambur-ger Börs”. Här funnos blott kotterier med damer,
rosenröda dominos, längre, men blekare näsor än operakällarens
vanliga, vaktmästare i stället för kypare, champagne i
stället för toddy, kurtis i stället för politik. Det var omöjligt
att uthärda. Och ej heller kom den förnäma damen och
började intrigen. Herr Pettersson fann maskeraden mindre
animerad, och ansåg sig hafva grundade anledningar till
missnöje med kungliga teaterdirektionen.
Han arbetade sig åter upp till öfra våningen och
lyckades intränga i herr Blanchs ”festvåning”, der han ansåg
sig böra supera. På matsedeln läste han namnen på de
läckraste rätter, men att komma i besittning af dem var
omöjligt. Han reqvirerade af alla vaktmästare, men ingen
enda af dem visade sig åter. Herr Pettersson skickade ett
stadsbud efter dem, men äfven stadsbudet blef borta. Då
upptäckte han slutligen en vaktmästare, som stod och gret
i en vrå och klagade öfver en maskeraduppassares hårda
lott. Herr Pettersson har ett godt hjerta. Det gjorde
honom ondt om den stackars mannen. Han aftorkade den
olyckliges tårar, bad honom sitta ned och lugna sig samt
gick sjelf ned i köket efter en bit tryfferad kalkon, som han
delade med den arme vaktmästaren, hvarefter han gaf
honom 50 öre i drickspengar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
