Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne på Als. Historisk berättelse ur Carl X Gustafs andra krig med Danmark af C. Georg Starbäck. Med 3:ne illustrationer af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den fiendtliga båten tog i detsamma landfaste, och vid
fackelskenet såg man den mörka skuggan af den bortilande
mannen. De första ryttarne, som kommo upp på land,
satte genast efter flyktingen, och detta drog de öfrigas
uppmärksamhet alldeles från vidéhäcken och den der dolda
båten. De som befunno sig i den fiendtliga båten stego i
sin ordning upp på land, och sedan den ene af dem, en
äldre man med ädla drag och förnäm hållning, kastat något
tungt i handen på en af roddame, satte han sig jemte sin
följeslagare åter till häst.
Skeppsbåten lade genast från land och försvann i
nattdimman söderut.
De båda ryttarne hade icke ridit långt, förr än de
mötte de öfriga ryttame, hvilka förde mellan sig en
högväxt krigare, klädd i elghudskyller och med den grå hatten
djupt neddragen öfver ansigtet.
aEn svensk spejare!4* upplyste den äldste bland
ryttame, vändande sig till den förnäme herren.
“Så stick ned honom!u blef dennes korta svar.
Och Vedan blixtrade en krokig sabel mot fackelskenet,
då den gamle herrens följeslagare, som tycktes vara bara
bamet, red fram till fangen och betraktade honom noga,
under det han gaf ett tecken åt ryttaren att dröja. En
färgskiftning, som dock äfven kunde vara en följd af det
flämtande fackelskenet, spelade ett ögonblick på ynglingens
ansigte, och i de stora, svarta ögonen blixtrade det, medan
handen, som höll tygeln, synbart skälfde. ’
“General !u sade han, hastigt vändande sig om, “för
det, hvarom vi talat, synes mannen vara funnen. Låt föra
fangen till lägret .... intet förloras i alla fall, om
dödsdomens verkställande uppskjutes tills i morgon. “
Generalen, som icke tycktes fästa synnerlig vigt vid,
om en fiende beröfvades sitt lif några timmar förr eller
senare, gaf sitt bifall, och snart satte sig alla i rörelse mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
