Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne på Als. Historisk berättelse ur Carl X Gustafs andra krig med Danmark af C. Georg Starbäck. Med 3:ne illustrationer af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något af den tillförsel, hvilken man sett dagen förut komma
fienden till handa, men det hade misslyckats. Och nu
fanns ej mera en kaka bröd på slottet. Ställningen var
förtviflad. Ett beslut måste fattas, ett afgörande steg tagas.
Och Åter sammankallade öfversten sina officerare till
öfver-läggning.
Der rådde en dyster högtidlighet i den stora salen,
när öfversten nu, liksom förra gången tog plats vid ändan,
af bordet.
“Jag tackar eder,’4 så började öfversten, “för den
mandom och den tapperhet, som J under dessa bekymrens
dagar hafven ådagalagt. Det vore min pligt att
tillkänna-gifva edert beröm för vår konung, om det vore att hoppas,
att vi någonsin mer här i lifvet skulle återse honom. Yår krets
har förminskats, sedan vi sist voro församlade kring detta bord
.... jag tänker, att de som hafva gått bort före oss, hafva
inberättat för salig konungen och för de stora hädangångne
af hans män, herr Lennart Torstenson och herr Johan
Baner, att svenska män ännu kunna uppbära sitt namn
som de första krigare i verlden .... hafven tack derför,
gode herrar och ärlige krigsmän!“
En stunds tystnad inträdde. Den tappre öfversten
kunde icke återhålla den rörelse, som bemägtigade sig
honom vid tanken på de många tappra som fallit och skulle
falla framför Sönderborgs gamla murar. Och de bleka,
skäggiga ansigtena rundt omkring bordet återspeglade lifiigt
öfverstens känslor. Det var en tillbörlig gärd af aktning
och kärlek för de bortgångnes minne.
“Och nu hafva vi kommit derhän,“ fortsatte
öfversten, “att vi icke kunna komma längre. Nu måste vi slåss
till sista man, eller ock.... antaga kurfurstens dagtingan,
som väl skall bjudas oss i morgon liksom det skett de
föregående dagame. Jag hade tänkt, jag hade hoppats,
sedan vi nu genom att uppehålla fienden framför detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
