Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elins guldstycken. Saga från Erik XIV:s tid, berättad af Bias. Med 3:ne teckningar af C. S. Hallbeck - 1. “Blacken wille medh honom fahra“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
*
“Elin till maka!“ upprepade genljudet nästan rent
och tydligt. Åtminstone ville både Hans och Elin så
hafva det, och nog trodde de derföre, att så var.
“Du svänger om mina visor huru du vill“, yttrade
Elin efter en stunds förlopp. “Och du kan sjelf dikta så
vackert. Minns du när du höll på att dikta dalvisan allt
efter som far berättade om Brunbäcks elf och huru han
var med om att ifrån Utsunds färja taga jutarna i ryggen.
Då diktade du i hop d/en om qväUarna, när du följde mig
hem öfver skogsvägen. “
“Men det var du som alltid sjöng omqvädet “Fali
vilivom“. Det ljuder i skogen bäst af hela visan, och
den. öfverlefver oss nog båda.“
“Det var ryktet om den visan, som skaffade dig till
Upsala på kungens bekostnad“, genmälde Elin.
Under slika samtal hade de resande framkommit till
en vid vägen liggande gård, långt ofvan det nu varande
Järfva. Ehuru gästgifverier utom staden redan voro
anlagda, fanns dock intet i sj elfva hufvudstaden eller dess
närhet, förr än senare under Johan Hl:s sista tid. Det
fanns endast enskilda härbergen eller hviloställen, der
resande hvilade sina hästar och smakade på medförda
matförråd. Ett sådant härberge var ofvan nämda gård, och
ehuru Blacka aldrig \arit der, lunkade hon fram till den
vid gårdens ena ända belägna smedjan. Hans Anderson
förstod vinken och vidtalade en pojke att hjelpa sig med
skoningen. Elin stadnade nära vägen för att se på de
förbiridande, och Hans kunde med lugn lemna henne i
denna sysselsättning, ehuru hon var. en ovanligt vacker
och liflig flicka och fastän det böljade skymma på aftonen.
Den tidéns många visor om jungfrurof voro visserligen
grundade på verkliga motsvarigheter, och Birger Jarls lag om
qvinnofrid var minst aktad i .hans egen gamla stad, men man
röfvade icke jungfrur mot der^s egen vilja, utan nöjde sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
